Eldfödd av Stephen King (1980)

Det här inlägget har tagit sin tid att få till – med tanke på att jag till och med var tvungen att byta bloggplattform för att kunna skriva det – och skulle därför behöva vara genialt för att väga upp för allt mitt slit, men jag tror inte att det kommer att nå upp till de höjderna.

Jag har inte läst särskilt mycket av King, bara novellen ”The Body”, grunden till underbara filmen Stand By Me, från samlingen”Different Seasons”. Och just ja, ”Den gröna milen”, som jag ägde under några veckor 2008, innan ryggen gick sönder av solen och värmen i Thailand och boken ramlade sönder i 5 delar. Anledningen till min sparsmaksamhet med Kingläsandet beror på en sak; Kings rykte som skräckförfattare. Jag läser inte skräck, av samma anledning jag inte ser på skräckfilm: jag har problem med att få bort bilderna. De har en benägenhet att stanna kvar, länge… Och det är inte något jag vill dras med.

När jag hittade ”Eldfödd” (Firestarter) i nyutgåva i julas så var det en sak som gjorde att jag vågade mig på att köpa den: jag har sett b-filmen Firestarter 2: Rekindled en gång för länge länge sedan och kunde inte komma ihåg att den skrämde mig, bara att jag fann den fascinerande. Jag tror att det var elden som fascinerade mig, för i alla mina försök till fantasyförfattari så har det alltid funnits med en flicka som kunnat göra eld.

Eldfödd” handlar om Andy McGee som är på flykt tillsammans med sin sjuåriga dotter Charlie, på flykt undan en hemlig organisation kallad Butiken. Anledningen är ett vetenskapligt experiment som Andy och hans fru Vicky deltog i under collegetiden. Det var milda hallucinogener som skulle testas, men istället så blev försökspersonerna injicerade med Blandning Sex, ett preparat som gav den svaga parapsykologiska krafter. Både Vicky och Andy låtsas som att ingenting har hänt, att inget har ändrats med dem och tror att de slipper bevakning och uppföljning på så vis, tills den dagen då Andy kommer hem från jobbet och hittar Vicky torterad och mördad. Trots familjen McGees hemlighetsmakeri så har Butiken ändå fått reda på familjens hemlighet: lilla Charlene McGee har starka pyrokinesiska krafter och kan starta eldar med bara viljestyrkan och nu vill de ha henne för att undersöka, testa och slutligen avliva – då hon anses för farlig för att få leva.

Vad tycker jag om boken? Ja, ni. Jag måste säga att King verkligen vet hur man får läsaren att sitta med boken klistrad i ögonhöjd (han och Martin måste ha gått samma skrivkurs…). Det är något med hoppen mellan olika karaktärer: Andy McGee med sin huvudvärk och oro över vad som kommer hända Charlie. Charlie med sin oro över pappans huvudvärk och att hon inte ska kunna kontrollera sina krafter och bränna upp någon… eller sig själv. Butiken som ser på McGee-familjen som försöksdjur, knappt humana, och helt verkar ha glömt att om lilla Charlene McGee är en risk för allmänheten så är felet deras.

För Butiken så jobbar John Rainbird, Vietnam-veteran, Cherokee-indian och hitman, och han tar på sig uppgiften att ta in Charlie – på ett vilkor; när det är dags så är det han som ska få döda henne. En irriterande sak med Rainbird är de associationer min hjärna gör varje gång hans utseende nämns. John Rainbird har nämligen ett missbildat ansikte, med en tom ögonhåla, efter att en granat exploderat i ansiktet på honom. Och vad tänker jag då på varenda gång hans utseende kommer på tal. Jo, Sandor Clegane, The Hound. Men det är bara en parantes. Den ömhet och stolthet som Rainbird får varje gång som han tänker på Charlie … och hur han tänker döda henne, är både rörande och avstötande.

Allt som allt: ”Eldfödd” var riktigt spännande läsning, en läsning som både gjorde mig arg, som gjorde att jag hejade på far och dotter McGee och ibland önskade att Charlie skulle tända på pappskallarna. King har ett språk som gör att man ser saker väldigt tydligt. Med bara några få ord så är man inne i atmosfären och ser det framför sig, istället för att man ser det på långt långt håll. Dock så lämnade översättningen lite att önska, då det ibland dök upp meningar som verkade vara tvivelaktigt översatta.

3 tankar om “Eldfödd av Stephen King (1980)

  1. Har också läst den nyligen. Gillade den och hade också svårt att släppa den men hade tyvärr inte för höga förväntningar, har varit sugen på att läsa den länge då jag är lite extra fascinerad av just eldkrafter.

    Lite besviken men helt klart läsvärd. Håller med om att Rainbird är en spännande karaktär. Har bara sett Game of thrones TV-serien men där såg han inte lika trasslig som jag tänkte mig Rainbird. Rainbird tänkte jag mig heeelt förstörd. Vet inte hur han beskrivs i böckerna men i serien är det inte sååå farligt :p

    • Jag vet inte riktigt varför, men jag är också konstigt dragen till pyrokinesi. (Är nog lite halvt pyroman, för jag gillar att bränna upp pappersbitar över ljus).

      De har tonat ner Sandor Cleganes utseende väldigt mycket i tv-serien, i böckerna så består halva ansiktet av mörk ärrvävnad och död hud. vid käken kan man skymta benet och ena kanten av munnen är helt förstörd. I tv-serien har han ju bara lite ärrvävnad just ovanför ena ögat.

Lämna en kommentar