Längtan # 2: Catching Fire

Enda sedan trailern till Catching Fire dök upp på youtube så har jag längtat efter att få se filmen. Såg precis att de har delat upp sista boken i två filmer, så som med så många andra trilogier, så kommer nog dröja ett tag innan det blir dags för upplösningen.  Jag tyckte att The Hunger Games var en ovanligt bra filmatisering, trots att det fanns vissa saker jag tyckte förlorades när man gick från bok till film och i och med detta förlorade mycket av Katniss tankar.

Det jag älskade med boken ”Catching Fire” var speciellt de där första 200-300 sidorna när inget av bokens ”huvudhandling” liksom har kommit igång än och Katniss åker runt på segerturné och visas upp i de olika distrikten och man liksom börjar få upp ögonen för hur upproret har börjat sjuda och hur Katniss motvilligt blir utsedd till någon slags symbol för upproret. Detta tyckte jag framgick ganska bra i trailern. Detta är vad jag hoppas få se mycket av i filmen.

Jag vet faktiskt inte hur mycket som framgår ur trailern för den som inte läst böckerna. Hur Katniss och Peeta tror att allt kommer vara över när de väl kommer hem, att de kan andas ut,  men hur det visar sig att även om man vinner spelen så slipper man aldrig loss. Hur de övervakas. Hur Katniss inser att hon aldrig kommer att kunna vara när Gale igen utan att äventyra hans liv. Hur hon hela tiden hotas av President Snow för att han ska få henne dit han vill – att om hon inte försöker att göra sitt för att lugna de andra distrikten och är en snäll liten flicka och spelar den tacksamma, Capitol-glada vinnaren så kan hon säga hejdå till sin familj. Hur vinnarnas liv är som en marionetteater, där Snow har totalmakt över dem. Och hur de ändrar på Hunger Games-reglerna bara för att kunna göra sig av med Katniss och hennes likar och visa var skåpet ska stå.

Den 20 november så är det dags.

Så, trailern … följt av den bästa Hunger Games fan videon jag har sett hittills.

Okej, och en till då som typ är trailern fast med lite musik:

Tidigare:
The Veronica Mars Movie (2014)

Ny Harry Potter-film

På tal om filmer så hörde jag precis att de ska göra en ny Harry Potter-film. Tack och lov så handlar den inte om någon av de karaktärer vi känner sen förra filmen – och varken om deras föräldrar eller barn. Nej, den är i stort sett helt fristående från vår Harry Potter-saga, men utspelar sig i samma värld… men i New York på 1920-talet.

Filmen är baserad på ”Fantastic Beasts and Where to Find Them”, ni vet Hogwartsskolboken skriven av Newt Scamander som Harry och Co av oklar anledning skulle köpa inför första läsåret. Samma bok som J.K. Rowling publicerat i välgörenhetssyfte och som jag älskade som barn på grund av ”Ron Weasleys” små anteckningar i marginalerna. Om jag förstår det rätt så håller Rowling på att skriva ihop en historia om Scamander – för att Warner Bros ville göra filmen och hon ville inte att de skulle hitta på fritt i hennes värld utan istället då följa hennes historia (?) – och jag tror faktiskt att jag kan bli väldigt glad.

Glad för att jag inte kan bli sur på att de tolkar saker fel, lägger till eller tar bort på ett sätt jag finner konstigt eller går för fort fram och inte lägger ned tillräckligt med tid och vikt på saker jag tycker är väldigt intressanta och har stor betydelse (som i femte boken när Harry inser att hans pappa och Sirius, som han hela tiden sett som någon slags hjältar, egentligen mobbade Snape under skoltiden). Däremot är jag lite rädd för att det inte kommer att vara lika magiskt för mig nu när jag inte har några fluffiga barndomsminnen som ger allting ännu mer tyngd för mig. Vi får väl vänta och se.

Längtan # 1: Veronica Mars-filmen

Tänkte börja en liten följetong där jag ska berätta om saker jag längtar efter. Börjar med något som har glatt både mig och hela filmteamet – som det verkar – enda sedan det där Kickstarterprojektet drog in miljoner dollar. Jag pratar naturligtvis om Veronica Mars-filmen!

Jag hade tänkt göra ett inlägg om det så snart jag fick veta, men jag bloggade inte just då så det föll mellan stolarna, så glädjen får komma ut i bloggen nu.

DET BLIR EN VERONICA MARS-FILM!!!! YAY!!! 😀 😀 😀

Och inte blir det sämre av att den kommer redan 2014, så i värsta fall så har jag bara ett år kvar att vänta.

Varför denna otroliga pepp? Jag ska berätta det för er. Här kommer en liten kort lista, eftersom jag verkar oförmögen att skriva saker i löpande text just nu.

1. Jag älskar tv-serien. Det är den perfekta kombinationen av sass, snabb dialog, populärkulturreferenser och spännande historier. Tredje säsongen var inte särskilt bra, på grund av att tv-bolaget (om jag förstått det rätt?) ville att det skulle bli en serie som det var enklare att ”hoppa in i” när som helst, typ om du som tittare satt och zappade och hamnade i ”Veronica Mars” så skulle du ändå kunna se avsnittet, utan att det krävdes en massa förhistoria för att kunna hänga med i fallen. Så det blev flera mindre fall och inte den vanliga ”case of the week” och sedan invävt en massa ledtrådar och information om ”case of the season”. Ett format jag gillade bättre. Så ser verkligen fram emot att få återkomma till den vanliga sassynessen som finns i Veronica Mars-verse.

2. Jag är en LoVe-fan girl through and through, fastän jag inte gillar Logans uppförande när jag tar och tänker på vad han egentligen håller på med ofta (typ hallå tänk till!) och trots att de ofta verkar gräla på varandra (typ hallå kommunicera!). Och jag gillar inte slutet på tredje säsongen. För att jag ville ha ett annat slut. Så ser fram emot hur de löser det här. Och hoppas att Logan vuxit upp lite och bearbetat sina trauman litegrann så att det fungerar bättre.

(Typ bästa first kissen ever i tv:s historia)

3. Kristen Bell är awesome. Mina två (not so) secret girl crushes är Kristen Bell och Natalie Dormer, som jag nog nämnt en miljon gånger. Jag vill se mer av Kristen, som tyvärr har en benägenhet att välja roller i inte-så-bra-filmer.

4. Seriöst, det är inte bara Kristen. Tina Majorino är tillbaka som Mac. Jason Dohring är tillbaka som Logan. Enrico Colantoni är tillbaka som Keith Mars. Percy Daggs III är tillbaka som Wallace. Ryan Hansen är tillbaka som Dick Casablancas. Chris Lowell är tillbaka som Piz (ehm, jag gillade aldrig riktigt Piz, men är glad ändå). Francis Capra är tillbaka som Weevil. Madison Sinclair, Gia Goodman, Cliff McCormack, Leo D’Amato och Vinne Van Lowe kommer tillbaka. Det är rykten om att Troy Vandergraf, Parker Lee och Jackie Cook också kommer att vara med. Tyvärr finns det även rykten om att Duncan ska återvända… Inte lika glad över det.

5. Och de verkar lika glada över att det blir en film som vi är. De gjorde ju till och med en film för att få oss att donera till Kickstarter.


6. Joss Whedon gillar Veronica Mars. Så mycket att han faktiskt hade en liten roll som biluthyrare i andra säsongen.

7. TRAILERN! (Typ sista minuten). Verkar vara återträff på Neptune High. Veronica är fortfarande tillsammans med Piz (men goddammit varför då!?!?!?!) då han inte gick på Neptune High och alltså inte skulle varit där annars. Och de lyckas klämma in en Buffy-referens.

Snabbrecension av flertalet böcker

Jag har inte kunnat blogga på en smärre evighet. Är jättetråkigt, speciellt när jag läst så bra böcker. Så nu kommer en snabbrecension av några av dem, vilket är synd då de verkligen förtjänade var sitt långt inlägg. Det här beror dock på ont om tid. Har precis insett att jag kommer att ha ungefär noll fritid de kommande tre åren som är kvar av min utbildning då vi är schemalagda med obligatoriska moment (klinik + case) ca 38 timmar i veckan och dessutom ska pränta in ungefär lika mycket teori som tidigare. Utöver det så är jag nu inne på 7 dagen med feber, så har inte varit på topp den här veckan. Mest bara sovit dygnet runt – kan inte ens ta tillvara på sjukligheten genom att bädda ner mig och läsa 😦 Just ja, tillbaka till de fantastiska böckerna.

Som ”Bring Up the Bodies” (2012) av Hilary Mantel. Andra boken i hennes Thomas Cromwell-trilogi, uppföljaren till fantastiska ”Wolf Hall” som precis kommit ut på svenska. Så här skrev jag om ”Wolf Hall”: ”Det är den perfekta historiska romanen i mina ögon, där rätt fiktiva ingredienser har adderats och av rätt anledning; för att ge personerna ett annat djup och göra dem mer mänskliga”. Och detsamma går att säga om denna bok också.

Boken utspelar sig under kortare tid än den förra, endast under åren 1535 och 1536, men då de är rätt händelserika i och med spelet bakom kulisserna för att få bort Anne Boleyn så är det nog förståeligt. Det är lite Game of Thrones-anda över boken. Ingen är vit eller svart, alla är gråa. Cromwell är grå; jag sympatiserar med honom, jag känner för honom och jag hamnar i ett läger där jag inte klandrar honom – men något oskyldigt litet lamm är han inte. En sak som jag verkligen älskar (Anne Boleyn-fantast som jag är) är att trots att hon inte framställs i ett positivt ljus så är hon mänsklig. Hon är inte genomond. Mantel lyckas bygga upp karaktärer som man förstår. Cromwell är mänsklig. Anne är mänsklig. Till och med Henry framstår som mänsklig. Ser fram emot sista boken i trilogin, ”The Mirror and the Light” som kommer ut 2015.

Eller ”The Fault in Our Stars” av John Green. Som trots viss förutsägbarhet var helt underbar. Boken handlar om cancersjuka Hazel som varit terminalsjuk under de senaste åren och tvingas av sina föräldrar att gå till en stödgrupp för ungdomar med cancer. Och där träffar hon Augustus.  Det jag älskar med John Green är att han är så citatvänlig. När jag hade en tumblr så hade jag en kategori som hette ”awesome things said by John Green” där jag postade, som namnet säger, en massa awesome saker sagda av John Green. Som:

”Nerds like us are allowed to be unironically enthusiastic about stuff. We don’t have to be like, ”Oh yeah that purse is okay” or like, ”Yeah, I like that band’s early stuff.” Nerds are allowed to love stuff, like jump-up-and-down-in-the-chair-can’t-control-yourself-love it. When people call people nerds, mostly what they are saying is, ”You like stuff”, which is just not a good insult at all.”

och:

 

Okej, nu skulle inte det här handla om smarta saker John Green har sagt utan om boken. Jag blev jätteberörd av boken. Det är en sådan där ungdomsroman som lyckas vara otroligt smärtsam samtidigt som den är rolig, lättläst och beskriver livet som tonåring väldigt bra, som kärlek, första fysiska förhållandet, känsla av att bara inte kunna hålla sig borta. (Och jag var tvungen att smyga iväg och läsa de sista 100 sidorna ensam av rädsla att gråta framför mina vänner). 

Ehm, får fortsätta med de andra böckerna sen, för jag använde upp mycket av min tid åt att leta upp bra John Green-citat.

5 saker: 23 augusti

Topp 5 idag:

1. När jag loggade in på WordPress blev jag meddelad att idag var min 2 årsdag på WordPress. Se på maken.

2. Åh, ”Bring Up the Bodies” är så bra! Hilary Mantel har än så länge lyckats trollbinda mig och helt undantrycka den där ilskan som ibland brukar uppstå över Anne Boleyn-behandling genom att behandla henne som en människa. Och älskar Mantels Cromwell och världen hon byggt upp kring honom, hur han tänker, hans drömmar, hans hem.

För att fira det så lägger jag in en liten Anne och Cromwell-video från youtube. För att jag inte kan motstå Natalie Dormer och James Frain.

3. Hilary Mantel har visst varit i blåsväder för att ha ”attackerat” Kate Middleton och sagt att hon inte har någon personlighet. Personligen tar jag det som kritik mot… media. Typ att det är som att Kate är utseende, hustru och livmoder och saker hon själv brinner för osv kommer i skymundan. (Som det ofta varit, typ för Anne Boleyn som mest blir ihågkommen för att hon tog en annans kvinnas äkta man, dansade, var en stilikon, födde Elizabeth I och sedan blev halshuggen pga (påstådd) otrohet med andra män – och hennes arbete för att utöka skolsystemet i England och hennes frikostiga givande till välgörenhet nämns väldigt sällan, varken då eller nu).

4. Lauren Grahams bok ”Someday, Someday Maybe” ska visst bli tv-serie. Med Lauren Graham själv som producent. Kan det bli annat än bra? Det är Lauren vi talar om?

5. Jag har köpt världens finast utgåva av ”Utvandrarna”. Kolla vad fin den är.

Bloggpaus

Om ni undrar varför det är så tyst här just nu så är det för att jag är på semester. Spenderar dagen idag i en park i Uppsala tillsammans med ”Dagen efter” (underbar) och imorgon drar jag vidare till fem dagar på Öland – och därefter blir det fyra dagar på Gotland.  Skönt med lite lugn semester med bra böcker. Förutom Lionel Shriver har jag med mig Cronins ”The Passage”, Mantels ”Bring Up the Bodies” och John Greens ”The Fault in Our Stars”.

Tillbaka med recensioner om ca 1, 5 vecka! 🙂

Bokinköp

Oops. 

Jag var på Bokia idag för att köpa en bok till en vän … men boken fanns inte inne. Så blev ingen bok till min vän. Däremot blev det två böcker till mig. Känns lite dumt att gå in på en bokaffär för att köpa en present och komma ut utan present, men med två tillägg till den egna bokhyllan.

Blev ”Gardens of the Moon” av Steven Erikson (för att jag såg ett blogginlägg om Malazan Book of the Fallen och blev än en gång sugen på att läsa serien) och ”Bring Up the Bodies” av Hilary Mantel, som jag hoppas att jag kan läsa utan att drabbas av det vanliga sammanbrottet för att Anne Boleyn framställs som en osympatisk bitch utan känslor.

Super Six Sunday: Series to catch up on

Eftersom Super Six Sunday var så roligt att göra sist och då det är söndag igen så kommer här en ny. I veckan så är det ”Series to catch up on” och engelska bokbloggen Bewitched bookworms, grundaren bakom Super Six Sunday, beskriver temat så här: ”It happens to all of us. You read a book and then have to wait a year for the next in the series to come out. Then the book is finally published, but something keeps you from picking it up for one reason or another. ”

1. A Song of Ice and Fire av George R.R. Martin.

Jag skäms, jag skäms, jag skäms. Jag har ännu inte läst ”A Dance With Dragons”. Jag ska göra det, men det blir att jag skjuter upp det hela tiden. Tycker inte att det är rätt tid, är rädd för att bli distraherad av annat och att läsningen inte ska bli så perfekt som jag vill att den ska bli. Fy skäms Sara.  Att jag har boken som inbundet gör det ju inte enklare, inte den lättaste boken att ta med sig till stranden precis.

2.  Vampire Academy av Richelle Mead.

Jag älskar Vampire Academy-serien, men har ännu inte tagit mig för att läsa ”Spirit Bound”, fastän den sägs vara den bästa boken i serien och fastän fjärde boken slutade så lovande. Mitt mål är att ha läst ut de två sista böckerna innan filmen kommer. Det ger mig ca ett år.

3. Delirium-trilogin av Lauren Oliver.

Gillade ”Delirium” skarpt, men har inte ens beställt bok nummer två än. Måste tas och göras snarast.

4. The Farseer Trilogy av Robin Hobb.

Läste ”Assassin’s Apprentice” förrförra hösten och blev överförtjust. Köpte hem bok nummer två, men – ni märker nog av mönstret – har inte läst den än. ”Royal Assassin” står orörd i bokhyllan och väntar. Kanske får läsas på stränderna i Dominikanska republiken under jul.

5. Southern Vampire series av Charlaine Harris.

Nu när serien har avslutats så borde jag ta och läsa de fyra sista böckerna. Jag tog en paus efter ”Dead and Gone” för att jag hade fått lite för mycket på alldeles för kort tid och var inte lika förtjust i böckerna pga överdos. Vilket är ironiskt med tanke på (spoiler) att Sookie äntligen blev tillsammans med Eric.  Fyra böcker borde inte ta så lång tid, eller hur?

6. Outlander-serien av Diana Gabaldon.

Tantsnuskvarning. Men efter att nyligen ramlat över nyheten att boken ska bli tv-serie så vill jag fortsätta min läsning. Tröttnade någonstans där Jamie och Claire lämnade Skottland och begav sig till Amerika. Tror fortfarande jag har kvar mitt bokmärke i ”Trummornas dån”. Bara att fortsätta då alltså?

Super Six Sunday: Kick-Ass Heroines

Hittade denna hos Petras Bokblogg förra veckan, men eftersom jag inte är så snabb på att skriva inlägg ibland så är det nästan söndag igen när jag postar inlägget.

Utan innebördes ordning:

1. Katniss Everdeen från ”The Hunger Games”-trilogin.

Jag menar, hon är så kick-ass att diktatorn ändrar på reglerna bara för att få henne dödad på ett sätt som inte slår mer bensin över det brinnande revolutionstänk hon väckt genom att vara awesome. För att de är rädda för vad hon kan göra.

Jag gillar inte den nya trailern, för att den avslöjar en massa saker för de som inte läst boken, men det fanns med en massa fina scener som gav mig lite gåshud. En massa fina bilder på Katniss, powershots, där hon ser missnöjd ut (med all rätt!) eller bara stenhård. Om jag var President Snow så skulle jag också vara rädd för Katniss.

2. Ellie Linton från ”Imorgon när kriget kom”-serien.

Jag läste den här serien på högstadiet och älskade den. Och mest gillade jag Ellie. Serien handlar om en grupp tonåringar som åker ut i den australiska vildmarken för att campa och under deras nätter i vildmarken attackeras Australien utifrån och bla deras hemstad ockuperas av utländska militärer. Vad skulle jag ha gjort? Lagt mig under en sten och gömt mig. Vad gör Ellie? Bildar en guerillagrupp.

3. Rosemarie ”Rose” Hathaway från ”Vampire Academy”-serien.

Åh, Rose. Med tar ingen skit-attityden, med alla snabba comebacks, med det hetsiga humöret. Rose som kan slå ihjäl dig om du hotar hennes vänner, som börjar lessna på det otroligt orättvisa samhället. Som inte blir den där typiska ”allt för min älskade”-tjejen som vanligtvis figurerar i YA-böcker.

4. Alanna of Trebond från ”Lejoninnans sång/Song of the Lioness”.

Jag älskade, älskade, älskade dessa fantasyböcker som barn. Och på vuxna dagar har jag börjat att uppskatta Alannas styrka ännu mer. Här har vi en kvinnlig karaktär som trotsar könsroller och normer, ägnar hela sina tonår åt cross-dressing och sedan står fast vid vem hon är. Vuxna-Alanna som både säger åt folk som tycker att hon inte kan använda klänning – för hon är ju riddare – och folk som tycker att hon alltid borde bära klänning – för hon är ju kvinna! Plus att hon är modig som få.

5. Lily Evans från ”Harry Potter”-böckerna.

Här hade jag först tänkt ta Hermione Granger. Och sedan Ginny Weasley… men fastnade till slut för Harrys mamma. Hon har kvalitéer som de andra också har. Alla tre tjejerna har fått kämpa mot idiotiska renblodssträvare – mudbloods och blood traitors. Ginny har blivit slut shamead. Alla tre har stått upp mot mobbning och aktivt bekämpat samhällets orättvisor. Så även om jag nu valde Lily lite över de andra (i och med att hon offrade sig själv för sin ettårige son) så förtjänar alla tre platsen.

6. Brienne of Tarth från ”A Song of Ice and Fire”.

Jag har alltid gillat Brienne. För att hon är så principfast – den enda riddaren i Westeros som är en ”true knight” och håller sig till det som riddare egentligen ska vara och göra; skydda de svaga, hålla sitt ord osv osv. Och för att hon orkar med och står rak i ryggen, trots alla glåpord och elaka skämt på hennes bekostnad, gällande hennes val i livet och hennes utseende.

Bubblare: andra tjejer från ”A Song of Ice and Fire” ex Arya Stark, Daenerys Targaryen, Arianne Martell, the Sand Snakes, Dacey Mormont, Maege Mormont, alla andra Mormont-systrar, Meera Reed, Ygritte, Val… bland annat. Katsa från ”Graceling”. Éowyn från ”Lord of the Rings”

City of Bones av Cassandra Clare (2007)

Nu när det snart är dags för biopremiären för The Mortal Instruments: City of Bones så bestämde jag mig för att läsa boken jag haft en evighet i min bokhylla. Såg precis att första boken nyligen kommit på svenska, lagom till filmpremiären.

Jag har hört en hel del gott om The Mortal Instruments, men hade väldigt låga förväntingar. Kan delvis ha berott på den stora Stephenie Meyer-blurben på framsidan, för jag är så less, så less på att det ska klistras på enorma Stephenie Meyer-blurbar på alla YA-böcker, allt för att sälja till Twihardsen.

City of Bones” (Stad i skuggor) handlar om Clary Fray, en vanlig ung New York-tjej, som en natt på en nattklubb få se något hon aldrig hade kunnat drömma om. Hur ett gäng ungdomar tränger in en annan kille i ett förråd, brutalt hugger honom i bröstet – och killen går upp i rök. Och inte bara Clary blir förvånad – ungdomarna blir även de chockade att Clary kan se dem. Vanliga människor, mundanes, ska inte kunna se dem. De är Shadow hunters, halvänglar med uppdrag att jaga demoner och skydda människorna från nattens varelser. Tack vare magiska runor så är de osynliga för vanligt folk. Men är Clary verkligen så vanlig? När hennes mamma mystiskt försvinner och en demon väntar på henne hemma i lägenheten så börjar frågorna hopa sig. Vem är hon? Varför kan hon se shadow hunters och demonerna? Och vad är det hennes mamma har dolt för henne alla dessa år=

Jag blev positivt överraskad. Den där typiska kärlekstriangeln finns där, men jag tyckte att den var fint hanterad ändå. Är lite less på fenomenet kärlekstriangel i YA-litteratur, men om den är omöjligt att undvika så var det här ett bättre exempel än många andra. Tyckte att alla karaktärerna fick vara både barnsliga och ha sina stora stunder. Och kärleksscenerna tyckte jag var rätt fina. Alltså, jag förstod ändå vad alla karaktärer inblandade i kärleksrelationer såg i varandra – något som kan vara svårt att förstå ibland inom den här genren. Det kan vara väldigt mycket ”öh, ni träffades just, varför är hen så intressant?”. Det låg som på en bra nivå. Det fanns annat som var betydligt viktigare än den där tjejen/killen som hjälten/hjältinnan träffat. Inte bara en massa trånande. Och för att vara den här bokens ”hjälte” så var Jace utseende beskrivet väldigt återhållet (tummen upp!). Inga långa långa genomgångar om hans hår och bringa och ögonfärg. Jag kommer inte ens ihåg vad han har för ögonfärg. Stort plus.

Boken var väldigt actionspäckad och det hände saker hela tiden. Tycker att det är tråkigt att producenterna uppenbarligen stoppat in en massa EXTRA actionscener i filmen, eller byggt på de de redan har för att Jace ska se coolare ut. Jag menar, med tanke på hur många actionscener det är så kan det väl ändå inte behövas fler?

Så: tummen upp! Fanns saker att klaga på, men inget jag kommer på nu. Drogs med i historien och kände aldrig att det gled över på fel sida, på den där jobbiga sidan av supernatural YA. Clare visste vad hon gjorde. Kommer helt klart att läsa ”City of Ashes”. Mycket också för det väldigt förbjudna i böckernas ”huvudromans” som nu har uppstått.

(Var så länge sedan jag läste YA, så kan vara lite av orsaken till att jag är överförtjust också)