And now the rains weep over his halls…

… with not a soul to hear.

Såg ”det där avsnittet ni vet” med min pojkvän idag. Han har inte läst böckerna och var alltså helt oförberedd.
Hans reaktion: ”Oj, det där var ju tråkigt”. Varpå jag börjar skratta åt hans min och ber om förlåtelse för min okänslighet. ”Vad säger du förlåt för? Det är inte du som skrivit boken. Jag ska skriva och klaga, de får fan skriva om boken!”.

Senare under dagen,  håller på med något helt annat när plötsligt: ”Man har spenderat så mycket tid och känslor på de här karaktärerna,  och så tar de bara dem ifrån en utan för aning. Är ju inte riktigt schysst…”

Annonser

4 thoughts on “And now the rains weep over his halls…

  1. Jag är fortfarande inte riktigt med på varför alla blev så upprörda över det där avsnittet. För min del blev jag mycket mer upprörd när en viss person dog i första säsongen 😉

    • För mig var både den händelsen och the Red Wedding en fullständig chock när jag läste böckerna. Jag vet inte, men det är något med att the Red Wedding är så mitt i boken. Jag förväntade mig inte att något skulle hända – och i boken så är det som att det byggs upp en jättekuslig stämning, men man förväntar sig ändå inte att något kommer att hända, och sen blir det mer och mer paranoia-likt, och man börjar att fundera över om det bara är Catelyn som är överdrivet orolig… och så spelar de Rains of Castamere och någonstans där brakar allt lös.

      Jag var inte så imponerad över hur de hade byggt upp det i serien. Tyckte att det var betydligt bättre i boken. Eller bättre, men att stämningen var mer olycksbådande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s