The Happy Prince and Other Tales av Oscar Wilde (1888)

Okej, det här kanske är en dum idé, med tanke på att jag läser en bok som innehåller en massa massa massa noveller och novellas, men jag tänkte ta och recensera Oscar Wildes verk var för sig, på samma sätt som jag recenserat alla lästa Sherlock Holmes-berättelser ur min volym med samlade Sherlockhistorier var för sig.

Först ut är ”The Happy Prince and Other Tales” som innehåller fem små noveller som är väldigt sagoinspirerade och känns som moralsagor för barn med en viss ironi. Vi har titelnovellen, ”The Happy Prince”, om en guldstaty av en prins, beundrad för att den är så vacker, och en svala som blir tvär och bestämmer sig för att inte flyga söderut över vintern. Vi har ”The Nightingale and the Rose” om en näktergal som hör en kär students klagofyllda snyftningar om att han kommer att missta sin älskade om han inte hittar en ros… och hur näktergalen tar på sig att finna rosen åt honom då näktergalen tror på äkta kärlek. Vi har ”The Selfish Giant” om en jätte som förbjuder barnen att leka i hans trädgård, med inte helt lyckade konsekvenser. Vi har ”The Devoted Friend” där en hämpling berättar en moralsaga för en vattenråtta som tycker lite väl gott om sig själv och till sist ”The Remarkable Rocket”, som jag ärligt talat inte riktigt kommer ihåg vad den handlade om – jag var trött och inte särskilt intresserad, men tror att den handlade om en raket som skröt jättemycket om sin egen förträfflighet.

Som sagt, väldigt sagoinspirerat. Många välkända teman så som en medhjälpare som får tre uppdrag, en personlighetsförändring genom andras osjälviskhet, natur med egen vilja – träd som vägrar att blomma för att de är sura, träd som ger ultimatum. Djur som pratar, objekt som pratar. Sagor, men ofta med grymma inslag. Rosen som endast blommar om någon spetsar sitt hjärta på en tagg, karaktärer som dör, människor som tror sig vara så bra och goda men egentligen bara tänker på sig själv och utnyttjar andra utan eftertanke. Och Jesus gör en cameo också.

Fann dessa fem korta små sagor väldigt lättlästa och underhållande – och trots att de var sagor så kunde man ändå tydligt urskilja att de var Oscar Wilde. Vissa repliker hade den där härliga klarsynta och skämtsamt ironiska stämningen som jag förknippar med Wilde… typ; ”Conscience and cowardice are really the same things … Conscience is the trade-name of the firm. That is all.” (Picture of Dorian Gray) och ”Always forgive your enemies; nothing annoys them so much”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s