Innan jag somnar av S.J Watson (2011)

Jag brukar ju normalt inte köpa böcker som är blurbade med ord så som ”rent gåshudsframkallande” och ”fick mina nerver att dallra i timmar”. Jag brukar ju normalt inte köpa böcker som sorteras in under genren thriller. Men jag kunde inte hålla mig. Hade ju hört så mycket positivt, framsidan såg så lockande ut och det där medicinska, amnesi-biten, lockade. Sedan mitt intåg på läkarprogrammet har intresset för de där medicinska ingredienserna i skönlitteratur ökat (”Still Alice” är fortfarande esset i den kortleken).

Innan jag somnar” (Before I Go to Sleep) handlar om Christine som varje morgon vaknar upp utan vetskap om var hon är och vem mannen bredvid henne i sängen är. Christine lider av anterograd amnesi (och – läkarstudenten i mig är petig – en viss släng av retrograd amnesi) efter en olycka och kan inte lagra nya minnen. Varje kväll när hon går och lägger sig raderas dagen som varit ur hennes medvetande och hon börjar om som ett nytt blankt blad. Ben, hennes make, försöker att hjälpa henne och får varje morgon börja dagen med att förklara för Christine vem hon är, vem han är och vad som har hänt.

En dag hittar Christine en dagbok hon fört, där hon skrivit om vad hon gjort och fått veta under dagarna, för att kunna komma ihåg det vid senare tillfällen. Dagboken avslöjar inte bara vad som har hänt under de senaste veckorna – den uppmanar till försiktighet. På första sidan står skrivet med stora bokstäver ”Lita inte på Ben”.    Om man glömmer bort allt som händer under dagarna – hur vet man då vem man kan lita på och vem som ljuger?

Boken är uppdelad i tre delar. Först en introduktion där vi får vakna upp med Christine, 21 år gammal, i säng med en okänd äldre man i ett okänt hus… och komma till den fasansfulla insikten att vi inte längre är 21 år, att ansiktet som tittar tillbaka på oss från spegeln är betydligt äldre. Sedan följer en längre dagboksdel, Christines berättelse om vad som hänt henne den gångna veckan, följt av bokens upplösning.

Jag är lite kluven till dagboksdelen. Jag gillade den, verkligen gillade. Den ger en krypande klaustrofobisk känsla, paranoia, att något inte stämmer, att någon i ens närhet inte är att lita på – men vem är det som ljuger? Vem kan man lita på? Dock så kunde jag inte släppa att dagboksdelen är skriven som skönlitteratur.

Låt mig förklara. Har ni skrivit dagbok? Jag kan ju inte tala för alla, men när jag skriver dagbok så är det inte långa beskrivningar av omgivning, av personer i min närhet, jag lägger inte in saker som att fåglarna kvittrar när jag skriver om ett samtal jag har haft med en person. Jag anger inte samtalet ord för ord, jag skulle aldrig kunna citera en timmes samtal med en läkare för jag skulle inte komma ihåg mer än typ 10 % av vad han sagt. Dock så kan ju skillnaden vara att när jag skriver dagbok så skriver jag den för mig, terapeutiskt och också för att minnas, med skillnad att jag inte behöver skriva ”jag blev så glad!” när jag pratar om lyckliga minnen för jag kommer ihåg känslan bara jag påminns om händelsen. Jag kommer ihåg, vilket inte Christine gör. Christine måste beskriva exakt hur hon kände i olika situationer för att kunna veta i efterhand.

Jag vill egentligen inte att boken ska vara mer ”dagbokig”, för jag har problem med att läsa litteratur som är skriven i dagboksstil, men under läsningen kunde jag bara inte riktigt släppa det där. Hur hinner hon skriva så mycket? Hur hinner hon läsa så mycket varje dag? Fast, det är petitesser.

Låt inte mina små klagomål hålla er borta från boken. Den är bra, riktigt bra. Nästan ”Still Alice”-klass (nästan, svårt att nå upp dit) – fast med thrillerinslag. Mina nerver var på helspänn, för minnesförlust är något som verkligen ger mig ångest. Jag är tjejen som klarat sig genom 3-4 år av alkoholkonsumtion med endast en liten minneslucka, vilket upplevdes så traumatiserande att det aldrig kommer att göras om igen*. Jag vill minnas. Vad är det för mening att uppleva en massa saker om man inte kommer ihåg dem? Tänk om man skulle tappa de där minnena man vill hålla kvar?

Dom: välskrivet och spännande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s