The Host av Stephenie Meyer (del 1)

(Skrev detta innan jag läst halva boken, men tycker nu när jag läst ut hela boken att det vore onödigt om det bara gick till spillo. Går inte att inkorporera i en recension på ett smidigt sätt, så jag klistrar bara in hela mina noteringar och låter det vara)

Jag kom hem under påsklovet och insåg rätt snabbt att nej, böckerna jag tagit med mig hem – en massa high fantasy – passade inte att läsa. Jag hade inte koncentration att försöka sätta mig in i Wheel of Time-världen medan jag satt där ute i solen eller under tiden jag satt mysigt nedbäddad i min dubbelsäng (mina föräldrar har tömt mitt gamla rum, gett det till min lillasyster och gjort om hennes rum till ett gästrum… som endast innehåller en dubbelsäng och mina gamla bokhyllor, perfekt alltså). Jag klarade inte av high fantasy just nu.

Jag ville ha kärlek. Lite irriterat lade jag ner ”The Eye of the World” på sängen, suckade och tittade upp på närmsta bokhyllan. Och där stod den. En stor svart inbunden sak som jag köpt på bokrea (pga inbundet, köper ytterst sällan inbundet) någon gång vid Twilight-tiden. ”The Host”. Perfekt, särskilt nu när filmen går på bio också. Om jag ska se filmen vill jag ha läst boken först.

Jag känner mig väldigt kluven till boken. Har inte läst mer än halva än så länge, men har blivit betydligt mer indragen än vad jag hade förväntat mig. Har inte kommit in i ”ooooh looooooove”-delen än (om det kommer en sådan) utan mest spenderat tid med Wanderer och Melanie och jag måste säga att jag är väldigt förvånad. För den bild jag fått av boken från trailern stämmer inte alls in med det jag läser.

Min bild: kille och tjej blir fruktanvärt kära i varandra och hon övervinner sin ”host” för att kunna vara med honom. En massa kärlekscener hit och dit, kyssar och svimningsanfall på grund av tidigare nämnda kyssar á la Twilight.

Boken: hittills mest en maktkamp mellan utomjordiska Wanderer och Melanie och hur de sakta börjar komma överens och hur Wanderer börjar ifrågasätta om vad hennes folk håller på med egentligen är moraliskt rätt. Okej, och så en del Jared flashbacks men absolut inte Twilightnivå, inga låna beskrivningar om hans perfekta överkropp eller fantastiska kyssar.

Och för mig är det väldigt intressant. Alltså, de moraliska dilemmana som karaktärerna ställs inför. ”The Souls” tror och ser det som att deras avsikter är goda, de kommer och tar över medvetandet från de brutala människorna, så snabba till aggression och våld, som tar död på varandra och sin planet, men samtidigt som planeten blir fridfullare och vänligare så utraderar de ju en hel arts medvetande. Ytterst få mänskliga medvetanden finns ens kvar en tid efter att ”the soul” tagit över kroppen – och Melanie är ett av få undantag som hänger kvar och faktiskt aktivt kan tänka och försöka få sin kropp tillbaka.

Beror detta på Wanderer, att hen (för ”the souls” är väl könlösa, eller?*) är lite annorlunda, att hen på grund av att hen har levt på åtta andra planeter, i åtta andra samhällen och världar, har en annan syn på saker som liv och integritet än de andra utomjordingarna, att hen på grund av att hen hoppat mellan olika världar och inte hittat ett hem känner sig orotad på ett sätt som de andra utomjordingarna inte gör? Skulle Melanie lyckas hålla sig kvar på samma sätt med en annan själ i sig?

Och hur kan den här boken få ett lyckligt slut? För mig är det ju Wanderer som är huvudpersonen och Melanie är en slags bihuvudperson. Hypotetiskt, om jag har förstått boken rätt, så skulle Wanderer kunna tas ut ur Melanie och stoppas in i någon annan och fungera – men Wanderer säger ju flera gånger att hon ser Melanies kropp som sin kropp, som sig, och hur skulle de kunna hitta någon som skulle kunna utföra det? Om flyktingarna utför ingreppet (de vet ju inte hur?) så skulle de aldrig stoppa in Wanderer i någon annan och om utomjordingarna utför ingreppet så skulle någon annan hamna i Melanie – eller så skulle hennes kropp klassas som opassande som värd och hon skulle bortskaffas.

Hur ska det egentligen kunna sluta lyckligt? Antingen så tar Wanderer över och blir den dominanta kraften och raderar ut Melanie helt… eller så tar Melanie över, blir den dominanta kraften och raderar ut Wanderer helt. Och inget av de alternativen låter särskilt önskvärt i mina öron.

* Fick senare veta att de flesta själarna är könlösa, men att Wanderer är av honkön, för hon har möjligheten att bli mamma.

Annonser

12 thoughts on “The Host av Stephenie Meyer (del 1)

    • Jag blev faktiskt riktigt riktigt förvånad, för boken har verkligen en handling. En handling med ett problem som i mina ögon är mer centralt än själva kärleksdramat. Har hört av en kompis som läst boken tidigare att de ändrat på vissa saker i filmen, men att hon ändå tyckte att det var en ganska trogen adaption 🙂

    • Jag blev förvånad, jag menar det är ju Stephenie Meyer, men jag tyckte att plot-wise så var den är betydligt bättre än Twilight. Det fanns till och med en handling.

  1. Jag har aldrig velat läsa boken tidigare, jag gillar inte Twilight. en nu har jag sett filmen som jag tycker är riktigt bra, och har just börjat läsa boken, och jag hoppas att jag ska gilla den också.

    • Jag tyckte att den var väldigt annorlunda än Twilight. Det fanns vissa saker som var lite liknande, men tyckte att ”The Host” hade mycket bättre karaktärdriv än Twilightserien. Jag kunde se varför alla karaktärer reagerade och gjorde som de gjorde, även beslut och handlingar jag inte själv direkt gillade så förstod jag varför de utförde dem. Det är något jag aldrig upplevt med Twilight, där jag mest bara stör mig på de flesta karaktärerna 🙂

  2. haha, plockade upp the host på flygplatsen av ungefär samma anledning och blev ungefär lika chockad. Älskar verkligen konceptet och de moraliska problematiken. Fast sedan var jag ganska nollställd inför Melanie och Jareds relation (den kändes i sammanhanget alldeles för mycket Twilight, även om det initialt var det jag ville ha), fast inte så nollställd att jag ville radera Melanie, vilket ledde till intensiv sträckläsning för att få veta hur det här skulle kunna sluta bra för alla parter.

    • Jag var också väldigt nollställd inför Melanie och Jared. För mig var det viktigaste att lösa Wanderer/Melanie-problematiken och få folk att acceptera Wanderer. (Tycker för övrigt att Ian är en betydligt bättre kille än Jared. När Jared sa ”The body is mine!” så bemöttes det av ett ”eeeeh, är det inte Melanies kropp?”).

  3. Jag var först tveksam till den här boken eftersom jag inte alls gillar Twilight. Men jag blev verkligen positivt överraskad. jag tycker mycket om den här boken, och filmen är riktigt bra den också fast de tagit och ändrat ganska mycket. Ian är min favoritkaraktär både i boken och i filmen. Gillar honom mycket mer än Jared.

  4. Det blev lite fel med förra kommentaren… Det blir väl så ibland när man delas dator…
    Jag var först tveksam till den här boken eftersom jag inte alls gillar Twilight. Men jag blev verkligen positivt överraskad. jag tycker mycket om den här boken, och filmen är riktigt bra den också fast de tagit och ändrat ganska mycket. Ian är min favoritkaraktär både i boken och i filmen. Gillar honom mycket mer än Jared.

    • Jag hade först sett endast en trailer till filmen. .. och den var jättekonstigt upplagd, som att det var mer direkta stridigheter mellan Aliens och människor och folkgrupper som sköt mot varandra, så jag trodde de verkligen hde ändrat. Men såg sen en annan som låg närmre boken 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s