50 shades – tre månader senare

Kolla vad jag hittade! Ett gammalt halvfärdigt inlägg om 50shades. Bjuder på det.

Jag har inte bloggat på ett tag. Först var jag ju i Spanien och sedan sov jag på soffan hos en kompis i Stockholm i en vecka efter hemkomsten (eller så var det planerat, istället ockuperade jag hennes säng) och det kändes inte helt korrekt att även ockupera hennes dator. Så kom jag hem; packade upp, tvättade och packade ner allt jag hunnit samla på mig under sommaren och reste tillbaka till min lägenhet, där det väntades ännu mer uppackning, ännu mer städning samt vänner man inte sett på hela sommaren.

Så först nu har jag tid att sätta mig ned och ta tag i inlägg om alla dessa böcker jag har läst under semestern.

Jag brukar ju skriva om böckerna i kronologisk ordning så som jag läste dem, men nu måste jag göra ett litet undantag. Om jag skulle vara korrekt så skulle det först komma ett inlägg om ”The Forest of Hand and Teeth” och sedan om ”Charlotte Hassel” innan detta får publiceras, men jag kan inte hålla mig.

Detta gäller ”Fifty Shades of Grey”. Och jag ber om ursäkt för mitt språk i förväg.

Jag har ett stort (STORT!) problem med boken. Det gäller Ana och hennes inre sexgudinna. Eller den yttre sexgudinnan. Jag stör mig så fruktansvärt mycket på:

1. Hur otroligt oskyldig och oskuldsfull Ana är. Seriöst! Hon är 21 år gammal. Och hon har aldrig hållit en person av det manliga könet i handen förut. Hon har aldrig känt… begär… lust, äh, screw this. På 21 år har hon aldrig varit kåt. Någonsin. Hon har aldrig känt eller ens tänkt tanken på att ha sex med en man.

Vilket leder till skrattretande situationer som då Ana chockad pratar om ”sensations… down there!” som hon aldrig har känt innan. Om hettande, spännande saker som händer med hennes kropp när hon tänker på Christian Grey. Och jag vill bara skaka om henne och säga ”men seriööööst!!”. Jag tvivlar starkt på – både personligen och som den där blivande läkaren som egentligen inte kan så mycket än, så ta inte mina ord som någon slags sanning då jag kan ha fel – att det är möjligt att gå från helt ointresserad av sex på det planet som Ana beskrivs till så intresserad av sex som Ana blir efter att hon träffat Christian. Jag menar, en sån radikal ändring kan ju inte ske över en natt? Om Ana under hela puberteten aldrig har känt sig upphetsad – borde inte det vara ett tecken på någon slags obalans?

2. Hur erfaren Ana helt plötsligt blir.

Jag köper det inte. Nej, nej, nej, nej. En tjej som är så skyddad från allt sexuellt och typ blir chockad för att Christian föreslår att hon kan röra honom intimt (down there! – ja, jag ska fortsätta använda det, för det är ännu en sak jag stör mig på; att könsorgan efter en kavalkad av explicita sexscener fortfarande inte nämns som annat än ”his erection” och ”down there!”).. med munnen! En chock som jag, kanske felaktigt,  tolkade som att Ana inte hade en aning om att oralsex existerade. Och helt plötsligt så är hon überbra på det, första gången! Och allt är bara överglosserat. … Och Ana visar än en gång att hon är ett medicinskt underverk då hon inte har någon gag reflex. Yeah, right!

Jag stör mig på så mycket. Och det är underbart. Jag ger härmed ”Fifty Shades of Grey” priset som den mest underhållande boken jag läste under hela semestern. Inget är så roligt som att läsa medryckande böcker som man samtidigt kan störa sig på.

(Och få mig inte att börja prata om Christian Grey och hans paternalism och kontrollbehov. För då har jag svårt att sluta!)

Annonser

5 thoughts on “50 shades – tre månader senare

  1. Fan, alltså. Jag vet att jag kommer att störa mig som fan om jag läser den men jag misstänker att jag kommer ha svårt att låta bli att läsa den för jag vill ju kunna ha en egen åsikt när den diskuteras.

    • Det är en sån där bok där man stör sig så mycket på allt; karaktärerna, deras dialog, sakerna de gör, att det nästan blir underhållande 😛

  2. Pingback: Tekniska problem, fanmail och mat « Saras perspektiv

  3. Hehe om man går in på inlägget diekt kommer både rubrik och kommentarsfält upp. Men som jag redan sagt så skrattade jag jättemycket åt dina tankar och kommentarer. Jag totalsågade ju den här men måste hålla med om att jag var road när jag läste boken. För i mitt huvud hörde jag ett konstant: ”MEN NÄÄÄÄ!” och ”WFT?” 😀

    • Det är en sådan där bok som på intet sätt är bra, men som ändå kan vara trevlig att läsa. Den är rolig fast den inte försöker vara det 😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s