En dag till skänks av Anna Gavalda (2009)

Av någon anledning så slog jag mig ner i soffan i vardagsrummet tidigare under kvällen. Jag var ensam hemma; pappa var i stugan, mamma hos en väninna och min syster på festival. I vanliga fall så är det oftast folk i vardagsrummet, eller folk som rör sig genom vardagsrummet, eller förbi. En massa spring. Oftast är tv:n på, antingen för att min syster – som ockuperar soffan från att hon kommer hem till middagstid och ser på tv-serier – eller min pappa – som oftast ligger där och ser på sport på vinterkvällarna – har lämnat den på när de gått därifrån för att hämta något, eller för att göra något annat och helt glömt att slå av.

Så jag brukar inte spendera så mycket tid där. Aldrig ensam. Men ikväll satt jag mig ner. Och på soffbordet låg en liten, söt bok. Liten, både i sidantal och i storlek. ”En dag till skänks” (L’Echappée belle) av Anna Gavalda. Hm, intressant, tänkte jag och började att läsa. Och efter en kort tid, kändes knappt mer än ett ögonblick, ett nedslag, så var jag färdig.

Jag har läst en del av Gavaldas tidigare verk; ”Tillsammans är man mindre ensam” som jag älskade, ”Jag älskade honom” som jag tyvärr inte var lika förtjust i och ”Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans”, en novellsamling där jag tyckte om 2 noveller, men som jag aldrig tror att jag läste ut då resten inte föll mig i smaken. Så en klart lysande stjärna och två meh.

Var hamnade ”En dag till skänks” på skalan? Jo, den hamnade mycket närmre min älskade ”Tillsammans är man mindre ensam”. Gavaldas sätt att skriva, med mycket dialog och väldigt lite beskrivningar passade utmärkt i denna bok som handlar om en dag när fyra vuxna syskon som står varandra nära tar ”ledigt” från sina liv och träffas, umgås och bara njuter av varandras sällskap. Det behövs inte så mycket mer, för orden säger sitt. De fångar stämningen och gör att jag blir tårögd och lite sorgsen över det faktum att jag inte har en massa härliga syskon som jag skulle kunna göra liknande saker med, att bara vara med och fortfarande ha jätteroligt, att bara kännas rätt med. Jag har ju min lillasyster och förhoppningsvis så kan vi ha något liknande när vi blir äldre, men i dagsläget tror jag att de där ungdomsåren fortfarande sätter sin prägel. När hon är osäker på vem hon är och jag fortfarande inte har hittat helt rätt, då är det svårt att vara rätt med varandra.

En liten söt solglimt och feel good bok så här på lördagskvällen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s