Till skogs av Tana French (2007)

(Det här inlägget skulle ha publicerats för en vecka sedan, men jag glömde helt bort att publicera det… Bättre sent än aldrig)

Förra veckan så var jag in på Akademibokhandeln här på universitetsområdet. Av någon anledning så ska de visst stänga, vilket gör mig väldigt, väldigt ledsen – var ska jag nu köpa mina fyrfärgspennor? – men det var väl ohållbart att ha en affär som till 95 % säljer dyr studentlitteratur som alla ändå beställer via Internetbokhandlarna där böckerna är betydligt billigare.

Anywho, denna dag så möttes jag av en syn som skulle få alla bokälskare lyriska. Ett bord med böcker… med en skylt… som det stod ”Vi bjuder på en bok”. Gratis böcker = win situation. Jag letade genom bokhögen och det visade sig att de flesta böckerna var utanför min bekvämlighetszon, sådant jag redan hade läst eller redan ägde; och så ”Till skogs” (In the Woods). Hm, Tana French, tänkte jag. Är inte hon hyllad bland bokbloggarna? Beskrivs inte hon som en deckarförfattare för deckarofrälsta? Och så kom det sig att jag mötte Rob Ryan och Cassie Maddox.

1987 så beger sig tre barn ut i skogen bakom villakvarteren i lilla irländska Knocknaree. Endast 12-åriga Adam Ryan återses igen – när polisen hittar honom ett halvt dygn senare, blodig, skadad och i chock. Adam kommer inte ihåg vad som hänt sedan han och hans vänner begav sig in i skogen och trots en långvarig utredning så hittas aldrig ett spår efter de saknade barnen.

2006 så återvänder Adam Ryan, numera känd som Rob Ryan, kriminalare vid Dublins mordrotel, till Knocknaree för att utreda ett mord på en ung balettdansös. Tillsammans med sin kollega Cassie Maddox försöker han att lista ut vem som dödat flickan samtidigt som han sakta börjar att försöka bryta sig igenom murarna som döljer de där minnena; vad hände egentligen under sommaren 1987?

Jag är inte så förtjust i deckare. Tycker ofta att de går i samma trötta hjulspår; manlig, trött polis med alkoholproblem och trasiga förhållanden, hierarkin i polisstyrkan, tjafs och så en vändning under de sista 70-100 sista sidorna. Då var det roligt och oväntat att jag faktiskt gillar ”Till skogs”, trots att Ryan helt klart kan placeras i kategorin ”trött polis med alkoholproblem och trasiga förhållanden”.

Mycket tror jag beror på bakgrundshistorien, på de försvunna vännerna och saknaden av spår efter dem, samt vänskapen mellan Ryan och Cassie Maddox. Om de skulle tas bort så skulle vi få en välskriven, men ändå vanlig, tröttsam kriminalroman. Nu så tycker jag att boken får lite mer djup och jag känner mer engagemang. Jag bryr mig och vill läsa mer.

Tycker dock att French kunde ha spenderat lite mer tid på 1987-försvinnandet då det var det mysteriet som för mig var det riktigt intressanta med boken – och kanske förkortat den en si så där 75 sidor.

Jag kommer i alla fall helt klart att läsa French nästa bok, ”Okänt offer”/”The Likeness” som har den underbara Cassie Maddox som huvudperson. (Och sägs ha DHH-vibbar).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s