Gott och blandat

Jag har inte hunnit med något av allt jag trodde att jag skulle hinna med igår, men bjuder däremot på ett litet potpurri-inlägg.

1. A Feast for Crows”-spoiler: Jag fattar inte varför folk har varnat mig för AFfC. Varför den anses vara den sämsta och tråkigaste boken i serien. För jag tycker den är bra, kanske inte lika supermegabra som de tre tidigare, men ändå bra. Nog för att vissa av mina favoritkaraktärer inte är med – stackarna som fick vänta i 8 år för att få veta vad som hände med vissa karaktärer!

Nu kommer spoilern: Jag har gråtit för första gången och det var egentligen ingen särskilt stor grej jag grät över, men när Maester Aemon dör och Sam tänker tillbaka på hur lycklig han hade blivit när han hörde talas om Daenerys och hennes drakar och hur han bestämt ville till henne, då började tårarna ringa. Stackars Aemon.

”Just talking of her seemed to make him stronger. ‘I must go to her. I must.'”

3. Florence Welch verkar ha en stor fascination för vatten. Av de låtar jag har lyssnat på idag under min pluggsession – för som sagt, Florence + The Machine är precis den vitaminkick jag behöver när jag tentapluggar, så har jag hört fyra stycken där vatten och vattendrag har en ganska central roll. Kan tillägga att fyra av sex låtar jag lyssnat på under dagen har en vattenreferens.

What the Water Gave Me: Det är ju bara att se på titeln.
Heavy in Your Arms: ”And he took me to the river/Where he slowly let me drown/My love has concrete feet/My love’s an iron ball/Wrapped around your ankles/Over the waterfall
Never Let Me Go: ”The arms of the ocean, is carrying me/And all this devotion was rushing out of me/And the crashes are heaven, for a sinner like me/The arms of the ocean deliver me
Drumming Song: ”I run to the river and dive straight in/I pray that the water will drown out the din/But as the water fills my mouth/It couldn’t wash the echoes out”.

3. Huh! Igår kom jag på, två minuter in i första avsnittet av Supernatural S06, att jag inte har sett ett enda Supernatural-avsnitt under min tid som ensamboende. Att alla Supernaturalavsnitt har setts i hemmets trygga vrå, där jag har både mamma, pappa, Amanda och oftast min pojkvän. Så… Hur gick det? Ja, förutom att jag verkar ha gått tillbaka och blivit jättefeg (var extremt länge sedan jag var tvungen att pausa ett Supernaturalavsnitt för att hjärtat slog så hårt – och det var inte ens hemskt) så överlevde jag, så det är nog bara att börja plöja igenom säsongen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s