Fantasyhöst: Åh, Jon.

Spoiler! Stora spoilers för ”A Feast for Crows” och alla böcker fram till denna.

Jag har börjat med ”A Feast for Crows” och åh, vad jag blir ledsen. Hittills så har inte så mycket hemskt hunnit hända; inte mer än det sedvanliga dödsfallet i prologen, och jag gillar de storylines jag har blivit inslängda i; kampen inom klanen Greyjoy om tronen på Iron Islands (och jag gillar faktiskt Aeron Damphair Greyjoy i all hans religiösa fanatism, första Greyjoyen hittills jag känner något annat än irritation för!), den blodtörstiga stämningen i Dorne efter Oberyn Martells död och hur hans Sand Snakes kräver Lannisterblod, hur Brienne inte är den enda på jakt efter Sansa Stark.

Och hur min stackars Jon Snow har börjat att förändras efter alla törnar han har fått ta. När den nya kyliga, tillika sorgsna, Jon Snow beskrevs i Sams kapitel så ville jag bara hoppa in och krama honom. Åh, Jon, vad har hänt? (Mer än att din far avrättats, att dina bröder så vitt du vet dödats och att dina systrar antingen är i fiendens händer eller döda, samt att du fått kämpa för att hålla the Wall, brutit dina löften, dödat en fellow Night’s Watch, den första kvinna du känt något för dog i dina armar och det kan ha varit du som dödade henne… Har jag glömt något?)

Det riktigt sved i hjärtat. Han verkar så trött, så bekymrad, med så mycket på sina ännu unga axlar. Jon Snow har fått växa upp alldeles, alldeles för fort. Och den unga kille jag älskat är borta för alltid. Förhoppningsvis så kommer melankolin att lätta lite när Jon får sitt POV, fast det blir väl inte förrän i ”A Dance With Dragons”? Jag vill bara se honom le igen och skaka av sig lite av tyngden. Vill se distansen mellan honom och hans forna vänner krympa, att de kommer närmre varandra igen, att Lord Commander-titeln och ansvaret inte får honom att bli ensam med allt detta mörker och oro. Jag vill ha någon som kan ge honom en kram. En lång, varm kram och säga till honom att allt kommer att ordna sig. Men om jag känner GRRM rätt så kommer det inte göra det.

Sen: Är någon förvånad att POV-Pate dog i prologen? Har någon någonsin överlevt en av Martins prologer/epiloger?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s