Fantasyhöst: Richard, vi måste prata

Jag började inte med ”A Feast for Crows”, för jag kände att det är säkrast att spara den till efter tentan då jag inte vågar säga hur medryckt jag kommer att bli. Vill ju inte att det ska gå ut över pluggandet. Istället så plockade jag upp ”Wizard’s First Rule”, första boken i Terry Goodkinds The Sword of Truth. Dock så har jag lite utav ett problem med bokens huvudperson; Richard Cypher, nyutnämnd sökare. Han har liksom inte världens bästa logiska tankeförmåga. Låt mig bjuda på ett citat:

The trail, climbing sharply in places, forced them to go single file at times as it twisted along steep rocky hillsides and over ridges. Richard let Kahlan go first so he could keep an eye on her, make sure she didn’t wander off the path. At times he had to point out the trail, his experience as a guide making it plain to him, but not to her unpracticed eye.

Snälla Richard. Berätta för mig hur du tänkte här? För i mina ögon så är ju den smidigaste lösningen att du går först då du, med dina vana stigfinnar-ögon, har enklare att se stigen som man inte får kliva utanför. Det är ju mycket större risk att Kahlan går utanför stigen om hon inte ser den och inte vet var hon ska gå än om hon går bakom dig och noga kan följa där du går.

Sedan har jag lite svårt för att förstå vad Goodkind egentligen vill med Kahlans karaktär. Hon pendlar mellan att beskrivas som ganska bad ass och orädd – i situationer där de egentligen inte är i fara – och som ett snyftande, skrämt barn  när något verkligen händer. Har precis läst tre sidor där Kahlan går omkring och darrar av skräck mot Richards bröstkorg, vilket inte direkt går ihop med min bild av henne, en bild som jag har fått genom att ha slötittat på Legend of the Seeker vid något tillfälle.

Så här tänker jag mig Kahlan:

Så ni kanske förstår varför det inte går ihop?
Trots irritationen över Richards inte så fungerande problemlösningar och hans curling av Kahlan så är jag faktiskt underhållen. Ska återgå till min bok nu.

Annonser

6 thoughts on “Fantasyhöst: Richard, vi måste prata

    • Jag har kommit ca 300-400 sidor in i boken och har mer än halva kvar och om det fortsätter så här så kommer jag nog inte att lägga ner mer pengar på att köpa resten av böckerna. Fast som sagt; jag blir i alla fall väldigt underhållen. Det är något speciellt med halvdålig fantasy 😀

  1. Synd att den inte är bra. Jag älskade första säsongen av Legend of the Seeker och funderade på att önska mig böckerna i julklapp. Men inte värt det då, alltså? 🙂

    • Som sagt så tycker jag att de är underhållande, så det är inte direkt att jag önskar att boken var slut; men det är saker som jag stör mig på och jag kan inte säga att jag har känner något för karaktärerna, trots att det snart har gått 400 sidor.
      Men det kan ju variera – du kanske skullle tycka bättre om den 🙂

  2. Haha, jag måste ha dålig uppfattningsförmåga för jag tänkte inte alls på det när jag läste, tycket tvärtom det var bra med en kvinnlig karaktär som fick vara stark 😛 Gillade första boken, men kom inte mer än till hälften av andra, sedan tröttnade jag på den. Serien har jag bara sett enstaka avsnitt här och där, men funderar på att titta igenom hela någon gång

    • Jag tycker om att Kahlan får vara stark, men jag stör mig på att hon är så ambivalent. För hon kan vara stark och självständig på en sida, men krypa ihop intill Richard och söka skydd bara någon sida längre fram – vilket är konstigt då han mest går omkring och inte har koll på någonting och hon har kunskap om sakerna de stöter på. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s