Fantasyhöst: Alanna: The First Adventure av Tamora Pierce (1983)

Jag verkar vara inne på omläsning just nu, trots att hela fantasyhösten var till för att jag skulle hitta nya fantasyserier och bredda min läsning inom genren, men när jag satt och klickade runt på Adlibris för någon månad sedan så dök plötsligt böckerna i ”The Song of the Lioness” (Lejoninnans sång på svenska) upp och jag fick ett sådant sug efter att läsa om Alanna igen att innan jag visste ordet av så hade jag klickat hem första boken.

När jag var liten, och nu pratar jag riktigt liten (typ lågstadiet), så läste jag Lejoninnans sång om och om och om igen. Det är faktiskt så illa att jag än idag, vid denna omläsning, vet exakta ordföljden på vissa ställen redan innan jag läser stycket. (Samma sak med Harry Potter och Sagan om Belgarion). Jag gillar att jag var en sådan kompulsiv omläsare som ung.

Alanna: The First Adventure” (Alanna: Det första äventyret) handlar om den unga Alanna av Trebond som byter plats med sin tvillingbror Thom. Deras far ska skicka Thom till huvudstaden för att bli en riddare och Alanna till en klosterskola för att lära sig vett och etikett samt annat en dam bör lära sig. Alanna vill inte bli en dam, hon vill bli riddare och hennes bror vill absolut inte lära sig att slåss – han vill bli magiker. Och gissa var de även lär ut magi?

Så istället för en Thom av Trebond så dyker hans tvillingbror Alan av Trebond upp vid hovet och börjar sin träning. Vi får följa Alanna under hennes tre första år vid hovet; med problem att dölja vem hon egentligen är, hård träning för att kompensera för att hon är mindre än de andra killarna, en kamp mot översittaren Ralon av Malven som alltid hackar på henne – samt hennes spirande vänskap med prins Jonathan och hans vänner.

Min spontana tanke när jag började att läsa boken efter en stunds acklimatisering (är inte van med att bokstäverna är riktigt så stora): det är synd att unga Alanna inte har möjlighet att träffa en annan 10-åring med samma framtidsplaner, nämligen Arya Stark. Jag tror att de skulle ha mycket gemensamt.

Nu som vuxen så ser jag boken på ett annat sätt, fast jag försöker att inte se för mycket – det är trots allt en barnbok och vissa saker är väl inte direkt top notch, som det faktum att Alanna på pappret kan verka vara lite utav en Mary Sue-typ. Det är främst hela delen med crossdressingen jag funderar på, nu när jag vet hur det kommer att gå i fortsättningen. Kan göra en liten analys av det senare – men en sak som jag gillar med boken är hela kvinnor kan delen. Alanna, en liten tanig tjej, går och visar sig vara duktigare än många av de manliga pagerna; för man behöver ju trots allt inte vara kille för att kunna rida bra, bli skolad, skjuta med pilbåge och duellera – särskilt inte om man är snabbare och har ett smidigare svärd än de flesta andra. Och ändå känns det inte overkligt.

Jag är överförtjust över att få återvända till Alanna och Tortalls hov. Skulle lätt tipsa om den här boken till barn som gillar fantasy (eller som en inkörsport till fantasyn). Vet dock inte om det är något för vuxna, erfarna läsare utan koppling till serien. Det är svårt att bedöma om mina varma känslor kommer från ett långt band med karaktärerna eller om serien verkligen är så bra egentligen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s