Fantasyhöst: Tolkien – sagofarbror eller rasist?

Jag hade i början av hösten en diskussion med en bekant om Tolkien. Han var mycket mer finlitterär än mig, tyckte om fransk litteratur där man måste tänka och analysera, och hade då självklart analyserat Härskarringentrilogin på ett sätt som jag aldrig skulle kunna eller orka göra. Inte för att jag är helt tappad bakom flötet, men mer för att jag inte får ut så mycket av att plocka sönder och vrida och vända på innehållet och temat i de böcker jag läser- när jag läser Härskarringen så är jag i Midgård och lämnar verkligheten bakom mig. Jag är kapabel att utföra någon slags lätt kritiskt tänkande och koppla ihop vissa teman med händelser i vår värld, men denna förmåga minskar avsevärt med mitt intresse för boken. När jag gillar – då tänker jag inte så mycket utan ger mig helhjärtat.

Detta är samma bekanta som tyckte att relationen mellan Frodo och Sam var obehaglig, i och med Sams beroendeställning som tjänare – min syn är ju att de började som herre och hans trädgårdsmästare (fast en trädgårdsmästare som står riktigt nära sin herre) och utvecklades till de såtaste av vänner. Sam var ju beordrad att följa Frodo till Rivendell, men efter det så valde han ju själv att komma med. Och alla som har läst boken måste väl ändå erkänna sig ha sett ett ovanligt starkt band mellan dem? Jag, som snart är framme vid min absoluta favoritdel i hela trilogin: Sams räddning av Frodo i Cirith Ungol – den andra, inte den med Shelob, hymlar inte med att jag håller deras vänskap högt. Om jag fick ranka alla relationer i alla böcker jag har läst så skulle Frodo och Sam hamna på topp3-listan.

Det här inlägget skulle ju dock handla om en av denna bekantings andra ståndpunkt i vår diskussion: Tolkiens rasism. Enligt honom så är orkerna en nidbild av judarna – något som jag inte kan skriva under på.

Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på orkerna, inte analyserat deras ursprung i vår värld – för som så mycket annat så antar jag att Tolkien fick sin inspiration från någon av de gamla sagorna – utan fokuserat mer på deras ursprung i Midgård. (Parentes: Var kommer orkerna ifrån egentligen? Är de ett eget folkslag från början eller härstammar de, som Tolkien försökte få det till vid ett tillfälle innan han ändrade sig, från korrupterade alver?). Jag vet inte om denna vägran att koppla någon av Tolkiens skapelser till rasism kommer från ett fans försök att intala sig själv att författaren var en genomgod människa utan fel (jämförelse: mitt sätt att bli både blind och döv direkt någon försöker att diskutera Martins påstådda sexism) – eller från ett annat synsätt, ett annat perspektiv.

Jag vet inte exakt när Tolkien skrev böckerna, men i och med att ”The Hobbit” utgavs 1937 så vet vi ju Midgård fanns utskissat redan där, och då flera av bokens teman, historier och karaktärer har evolverat flera gånger och fått nya former under skrivandets gång (ta bara det faktum att Aragorn först var en hob!) så kan jag med säkerhet säga att det inte var något hastverk precis. Tolkien verkar ju förutom det även välbevandrad i olika nordiska och keltiska legender och har lånat namn, ord och fraser från bla. fornnordiska berättelser.

Jag, som verkligen älskar allt vad mytologi heter (vilket även är huvudanledningen till att jag älskar vissa delar av ”Silmarillion”) ser paralleller mellan orkerna och the bad guys i folktro och gamla sagor; jag menar – varelser som är mörkare och går krumt har vi väl hört talas om tusen gånger förut? Jag kan faktiskt inte se det som rasism, utan mer som återanvändning av onda stereotyper. Det är ju bara naturligt att det i gammal folktro har funnits dessa gråaktiga, mörka varelser – för skräms vi inte mest av det okända och annorlunda? I vissa kulturer i Afrika så är de onda varelserna ljushyade, dels för att det är normalt att misstro det annorlunda och till viss del också genom kulturernas möten med ”vita” människor.

Därför ser jag inte orker som en nidbild av judar. Se det som ett aktivt blundande för litteraturens mörkare sidor eller som ett annat synsätt – vem vet, min bild av troll och vättar tagna ur skrock och sagor, som mörka, krumma varelser kanske är ihopmixad med den ”propaganda” Tolkien matat mig med. Dock så tror jag att det måste vara väldigt, väldigt svårt att bygga upp en värld utan att väva in åtminstone lite utav syn, antingen sin egen eller andras, på eller drag av andra kulturer.

Vad tycker ni? Tolkien – rasist eller sagofarbror?

PS! Jag läste ut ”The Two Towers” för en vecka sedan och är snart klar med ”The Return of the King”. Har bara haft lite mycket, tentaplugg ni vet. Kommer inlägg snart. Plus en massa annat.

PS 2! Då är det ju betydligt mer rasistiskt av David Eddings att hans ”onda” angaraker alla kan kännas igen på sina kantiga ögon och att dessa påtalas direkt en angarak är med i bilden. Fast även det kan jag förstå. Eftersom hans huvudkaraktär Garion är ungefär lika intelligent som ett hönsägg så måste han ju ha något sätt att inse vilka som är fiender – och vi ska inte dra in Eddings etnicitetsuppbyggnad i den här diskussionen, för det finns mycket att säga om den. (Ex. att alla aloriska män älskar att dricka öl och går bärsärk när de ska slåss, medan deras kvinnor suckar och skakar på huvudet åt männens dumheter). Dock så vill jag säga att jag älskar Eddings. Han har hängt med sedan barndomen, från femte klass då jag ENDAST läste Eddings, Tolkien och Rowling. Jag är ändå inte helt blind för hans brister).

Annonser

4 thoughts on “Fantasyhöst: Tolkien – sagofarbror eller rasist?

  1. Hrm.. Jag har nog aldrig sett Tolkiens orker som en nidbild av judarna, har aldrig kopplat samman dem överhuvudtaget. Har nog snarare tänkt som du, att de är de typiska ”bad guysen” i sagor – mörka, vrålande och elaka.
    Jag kan förstå tanken med Frodo och Sams förhållande som herre och tjänare genom hela triologin, fast jag håller inte med om den. Tycker att de redan från början har ett litet mer personligt förhållande till varandra som senare utvecklas till en väldigt stark vänskap. Men kritiken mot deras förhållande kan jag förstå, men orkerna förstår jag inte. Ser faktiskt inte riktigt kopplingen där måste jag erkänna, men kanske är jag också påverkad av Tolkiens propaganda 😉

    • Jag kan också förstå den tanken, för Sam kallar ju trots allt Frodo för Mr. Frodo igenom hela boken, även i Mordor, men trots det så kan jag inte se det som att han är underlägsen Frodo. Efter att Frodo och Sam har lämnat brödraskapet så är det ju snarare tvärtom: Frodo är ju i högsta grad beroende av Sam för att överleva från slutet av andra boken – i slutet så är han ju så svag att han knappt orkar dricka själv.

      Tolkien kanske effektivt har hjärntvättat oss alla under de här åren 😉

  2. Det är ju svårt att läsa Tolkien utan att sätta in hans böcker i sitt sammanhang. Tolkien var ju bosatt i England, ett land där klasskillnaderna var väldigt stora under hans uppväxt och liv (även om de minskade successivt efter första världskriget). Jag skulle tro att det på Tolkiens tid var en omöjlighet för tjänstefolk att kalla sin arbetsgivare för något annat än Mr/Mrs, oavsett hur nära de än kunde vara. Och jag håller helt med om din syn på Sams och Frodos vänskap, den är hjärtat i hela trilogin.

    Vad gäller orcherna så finns det väl många teorier om att de är baserade på hans upplevelser under kriget? Och i så fall har de inget som helst med judar att göra, snarare representerar de väl tyskarna eller andra stridande parter under kolonialkrigen? Men i vilket fall så känns det ganska enkelspårigt att bara se orcher som judar, de representerar ju lika mycket monstret inom oss alla då de är alver (och senare människor) som perverterats.

    • Ja, exakt! Jag tycker att det är många som överser det; att man måste sätta in böckerna i sin tid och i sin miljö. Det känns som att England än idag har lite utav en annan kultur gällande tjänstefolk än vad vi har i Sverige, fast det kanske bara är något jag har fått för mig genom Elizabeth George (där alla verkar ha en butler eller uppasserska). Tolkien har ju själv nämnt att han har baserat Frodo och Sams relation på en officier och kalfaktor han sett under första världskriget och vänskapen mellan dem.

      (Sedan är det ju inte så bara att börja utelämna det där Mr efter att ha använt det i så många år. Jag vet bara av egna erfarenheter hur svårt det är att vänja om sig när man har haft någon barndomsvän som inte längre vill höras vid sitt smeknamn och man ska börja använda personens egentliga förnamn. Jag har en kompis där hennes smeknamn sedan låg- och mellanstadiet fortfarande slinker ut ibland när jag pratar med henne.)

      Jag skulle också tippa på att de representerar tyskarna och inte judarna – eller ännu hellre: människans fulare sidor som lät får komma fram i krig. Är det så att orcherna är alver och människor som gått över till mörkret och förvridits? Jag har för mig att jag har läst det någonstans också, men samtidigt så finns det ju hur många orcher som helst. Känns nästan som att halva Midgårdsbefolkning måste ha gått över till Saurons sida i så fall. Jag har tänkt mig att de härstammar från alverna som gick över till Morgoth och Sauron, men att de senare har använts för att få fram en helt ny ras. För jag kan inte tänka mig att någon av Valar har skapat dem – i så fall Melkor/Morgoth.
      Fast:… finns det kvinnliga orcher?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s