Fantasyhöst: The Fellowship of the Ring av J.R.R. Tolkien (1954)

High five! Jag har äntligen lyckats läsa ut en bok; ”The Fellowship of the Ring” (Sagan om ringen/Ringens brödraskap) är utläst och jag hoppar direkt till nästa bok för att få läsa en viss dödsscen. Ja, för här blir det spoilers. Då jag har läst böckerna ett tjugotal gånger under mitt snart 20 åriga liv och skrivit recensioner för dem flera gånger så ger jag mig inte in på det. Se det här som ett litet nördigt hopkok av saker jag tänkt på under läsningen, så kommer det ett djupare och mer hyllande inlägg senare, när hela serien är utläst.

Så let’s jump right in; här är lite saker som jag tänkte på under min läsning;

– På ett sätt så är det lite synd att de har ändrat uppdelningen i filmen, men det förstås; det är ju mycket mer dramaturgiskt korrekt att bryta filmen där de gör, med Boromirs död,  än med att Frodo och Sam bara slinker undan tyst. Jag önskar däremot att de kunde ha behållit Honmonstret i slutet av andra filmen istället för att ta den där dumma turen till Osgiliath. Seriöst, Faramir skulle aldrig vara så dum! Är inte halva grejen med hans karaktär att han inte är som sin bror och är en av de få människorna som står emot Ringens kraft? (fast vi har ju inte kommit dit än, Faramir dyker ju inte upp förrän 400 sidor in i ”The Two Towers”)

– Jag hade helt glömt att det är Gandalf som propsar på att gå genom Moria. I filmen så är han ju helt ”åh, nej, jag vill inte”, medan det är Aragorn som har den rollen i boken och varnar Gandalf att det är honom Aragorn tänker på, inte sig själv, och att det är Gandalfs liv som är i fara. Det blir nästan lite smålustigt när Aragorn efter Gandalfs fall kommenterar ”vad var det jag sa!” (fast på ett mycket finare, poetiskt och inte minst sympatiskt sätt – det är ju ändå Aragorn vi talar om).

– Jag kan förstå och sympatisera med alla Frodo/Sam-fangirls där ute. Om det finns en AU-pairing som jag kan se vad den har grundats på så är det denna. Med tanke på hur Sam sover vid Frodos fötter, håller hans hand, stryker honom över pannan och lovar att aldrig, aldrig lämna honom så är det fullt förståeligt att folk vill se dem som ett par. Jag ser det bara som en av de finaste relationerna någonsin och inte alls som ett förtryck och slaveri, som en bekant argumenterade – att Sam faktiskt har en tjänares ställning blundar jag helt för. När han följer med Frodo från Rivendell så är det som likar, som två i brödraskapet. I mina ögon så är Sam böckernas verklige hjälte.

– Något som jag däremot inte förstår är alla Legolas/Aragorn-fangirls. Seriöst? De pratar ju inte ens med varann i boken?! Aragorn pratar ju mycket oftare med Sam och Boromir än vad han gör med Legolas… I och för sig så kommer ju konversationerna att öka i nästa bok då han typ bara har Legolas och Gimli att umgås med under de första 100 sidorna. Legolas/Gimli är däremot en pairing jag skulle kunna skriva under på.

– Jag hittade stycket där Gandalf kallar Barliman Butterbur för ”Ass”, men inte min favoritmening i hela serien som verkligen visar på hur vissa ord har förändrats med tiden – det vill säga; meningen där Tolkien beskriver Legolas som ”the gayest/queerest of them all”. Kommer tyvärr inte ihåg vilket av orden det var, tyvärr. Tror att båda används i samband med Legolas under seriens gång (dock med betydelsen glad/egendomlig).

– Boromir är så mycket trevligare i böckerna. Det vill säga fram till efter Lothlorien. Då börjar han mer och mer att förvandlas till sulky-Sean-Bean-Boromir.

– Har börjat nära en lite halvnördig dröm om att skriva ”One ring to rule them all” i min bröllopsring när jag gifter mig någongång i framtiden. Fast å andra sidan, är det inte lite väl… mörkt. Ingen vill väl egentligen ha the One Ring? Och får det egentligen plats?

Och en regelrätt recension dyker upp om si så där en månad, då borde jag ha hunnit läsa ut både ”The Two Towers” och ”The Return of the King”.

Annonser

4 thoughts on “Fantasyhöst: The Fellowship of the Ring av J.R.R. Tolkien (1954)

  1. Pingback: The drawing of the five | Book me up!

  2. Pingback: Tävling och utmaning « Saras perspektiv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s