Frostbite av Richelle Mead (2008)

Häromkvällen så skrev jag ju om min läsning av ”Sharp Objects”, om hur bra jag tyckte att den är och om hur mycket vissa karaktärer påverkar mig. Jag brann med en slags läsiver där jag bara var tvungen att veta hur det slutade – men så kom min pojkvän och natten och jag hann inte läsa ut den. Och nu så kan jag inte få mig själv till att vilja ta upp boken. Jag vet att upplösningen kommer att komma med en massa obehagskänslor och jag klarade inte av att stålsätta mig inför dem. Flynns uppmålade bild av Wind Gap och familjen Crellin kryper under huden på mig – och i morse så kände jag mig inte tillräckligt stark för att möta Adora och Amma. Så det fick bli vampyrer och internatskolor igen, för andra gången den här veckan.
Till skillnad från ”The Moth Diaries” så är inte vampyrer någon ovanlig syn på internatskolan St Vladimirs, där bokens hjältinna Rose Hathaway går, tvärtom så är alla vampyrer eller halvvampyrer, Dhampirs. ”Frostbite” (Fruset blod) är andra delen i Vampire Academy-serien – recension av första boken hittas här – och boken börjar ca 3 månader efter där den förra slutade. Innan vi går in på bokens handling så tar vi en liten recap över bokseriens tre vampyrsorter:
Moroi – dödliga vampyrer, tål inte solljus, är varken snabba eller starka, men har förhöjda sinnen samt magiska egenskaper. Kan äta både mat och dricka blod. Styrs av 12 kungliga familjer. 
Dhampirs – halvvampyrer, uppstår när Moroi får barn med Dhampirer, äter vanlig mat och kan vara ute i solljus, är starkare än Moroi och jobbar ofta som livvakt för dem. 

Strigoi – klassiska, odödliga vampyrer, starkare och snabbare än Moroi och Dhampir, gillar att dricka deras blod.

Det är panik i Moroivärlden efter att ett gäng Strigoi attackerat och dödat ett hushåll av kungliga Moroivampyrer, trots att de varit väl beskyddade, både av väktare och på magiskt vis. Attacken skedde inte långt ifrån St Vladimirs och nu så oroar sig alla över vad som kommer att hända när eleverna ska bege sig hem över jullovet. Lösningen blir att Moroiföräldrarna kommer till St Vladimirs för att fira en gemensam jul där… vilket inte glädjer Rose särskilt mycket. Nu har hon inte bara sin förälskelse i mentorn Dimitri att tänka på – utan hennes mamma, som inte har pratat med henne på 5 år, är på skolan i egenskap av väktare till en Moroikunglighet. Och till råga på allt så får några av Roses klasskamrater hybris och beger sig ut för att själva stoppa Strigoi…

Som jag skrev i min recension av ”Vampire Academy” så älskar jag hierakin i  Reads vampyrsamhälle. Jag tänker speciellt på en scen i boken där Moroi debatterar om hur de ska kunna skydda sig från Strigoi och en kunglighet föreslår att Dhampirerna måste förökas mer och att yngre Dhampirer ska få bli väktare, medan en annan tycker att alla Dhampirer borde bli väktare, även de som vill leva ett vanligt liv med ett vanligt arbete. Det visar lite av vampyrsamhällets pyramid där. Jag vill nästan se ett Dhampiruppror i kommande böcker.

Jag gillar Rose. Trots att kärlekshistorierna spelade en mycket större roll i denna bok och förhållandet mellan henne och Dimitri fick mycket mer plats än vänskapen mellan Rose och Lissa så gillar jag ändå att Rose inte definieras av hennes manliga kärleksobjekt utan ändå får vara lite utav en egen karaktär. Hon är sarkastisk och har en härligt näsvis, defensiv sida som jag gillar. Det är go i den tjejen.

Hur var det med handlingen då? Nja, alltså. Jag sträcktläste ju boken, så engagemang från min sida var det inget fel på, men det kändes som att handlingen kunde haft lite mer fart i första halvan också. Brukar man inte säga att en bra film (eller bok) ska ha 2-3 peakar där något spännande händer? (Bild). Här fanns lite dramaturgiska svagheter, i och med att det inte fanns så mycket som drev handlingen framåt under de första hundratals sidorna, då karaktärerna mest gick omkring och interagerade och sedan, pang, så hade vi ett hiskeligt spännande slut.

För hiskeligt spännande var det och Vampire Academy-serien är en av mina favoritungdomserier just nu.

Engagemang: 5
Språk: 4
Karaktärer: 5
Spänning: 4
Handling: 4
Summa: 4,4

Update: ARRRGGH! Jag är riktigt irriterad på mig själv. Jag skulle bara gå in på wikipedia för att se vad ”Frostbite” heter på svenska och helt plötsligt så fick jag slutet på den tredje boken kastat i ansiktet. Hata spoilers!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s