The Moth Diaries av Rachel Klein (2002)

Först så måste jag börja med att jag läste den här boken vid helt fel tillfälle. Just nu är det över 30 grader utomhus och strålande sol… då ska man nog inte läsa en gotisk berättelse om vampyrer och internatskolor? Eller vad tycker ni, är inte det en höst bok?

The Moth Diaries” (ej på svenska, men lär översättas när filmen kommer ut) är berättad ur dagboksform, en stil som jag vanligtvis brukar ha problem med, men som här fungerar riktigt bra. Vi får följa den icke-namngivna berättaren, en tonårsflicka boende på en Internatskola som känner sig ha problem att passa in och mest tyr sig till sin rumskompis Lucy. Så en dag så börjar en ny flicka, Ernessa, på skolan och sakta så tar hon Lucy ifrån vår berättare. Bara hon ser tecknena: Ernessa måste vara en vampyr!

En sak som jag gillar med den här boken är den där frågan om vad som är verklighet och vad som bara händer i berättarens huvud. Redan på första sidan så får vi veta att vår berättare har legat inne på ett mentalsjukhus och har gått till psykiatriker på grund av schizofreni. Genast så sätter tankeverksamheten igång: Det jag läser – har det hänt och hon straffas för det då ingen tror att hon talar sanning eller är det bara resultatet av ett förvirrat sinne som inte kan skilja drömmar från verklighet och som läser in för mycket i saker? Båda förklaringarna fungerar lika bra för mig och jag är böjd att tro på dem båda. Tror dock att jag lutar mer mot ”resultat av ett förvirrat sinne” och tycker att den förklaring är snudd på bättre – trots min förkärlek för vampyrer.

Jag gillar beskrivningen av klasskamraterna, av lärarna och stämningen på det ganska dystra Brawelyn College. Jag gillar hur berättaren skriver mycket om sin läsning och även skriver små kommentarer om böcker då och då. Jag gillar den intellektuella kampen mellan berättaren, den Proust-älskande Dora och senare även Ernessa.

Perfekt höstbok som jag kan ta och rekommendera till en småkylig, mörk höstkväll med regnet smattrande mot rutan. Gillar både de lesbiska vampyrundertonerna (Carmilla), men tycker inte den delen når upp till ”Dracula” och ”Carmilla”s höjder i myspysig, småkuslig läskighet och suggestivitet, utan gillar som sagt den där delen som handlar om berättarens besatthet lite bättre. Bra var den dock.

Spänning: 4
Språk: 4
Personbeskrivningar: 5
Engagemang: 5
Handling: 5
Summa: 4,8

PS! Jag gillar flörtningen med ”Dracula”. Visst måste väl ändå berättarens blonda kompis Lucy ha fått sitt namn från Lucy Westenra?

PS II! Jag ser fram emot filmen med Sarah Bolger i huvudrollen som den i boken icke-namngivna berättaren. I filmen så har hon dock fått namnet Rebecca, och jag undrar om inte det är en blinkning till den icke-namngivna berättaren i romanen ”Rebecca”….

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s