Cirkeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (2011)

Omslagsbild: CirkelnNu så är ju inte recensionsdatumet förrän den 2 maj, men då boken redan har kommit ut i bokhandlarna och blivit recenserad i DN så verkar Sara ha gett lov för recensionsskrivande.

Innan jag börjar prata om bokens innehåll så måste jag bara säga tack så mycket till Rabén & Sjögren som skickade boken till mig – samt till författarna, då jag inte tror att jag fick ett exemplar för att jag har så många läsare.

Jag brukar ha svårt för svenska ungdomsböcker och liksom med all annan slags svensk litteratur så är anledningen att det känns för vardags, att det är för stor igenkänningsfaktor, att allt känns lite… trist. Det är så mycket enklare att läsa amerikansk YA-litteratur, för jag vet ju ingenting om highschool-livet, så det känns lite som en annan värld för mig, samtidigt som de stereotypa karaktärerna inte stör mig (de känns overkliga i svenska böcker där man har mer egna erfarenheter) och de vaga karaktärerna, som finns där för att man ska kunna känna igen sig själv eller bekanta, får inte mina vänners ansikten.

Här vill jag ge en eloge till Mats och Sara för att de lyckats med konststycket att både skriva karaktärer som man kan känna igen och se spår av både sig själv och andra personer från ens gymnasietid i, men som samtidigt är egna, tydliga personer och inte bara en endimensionell kartongbit. Allt känns så fruktansvärt logiskt. Det känns nästan som att tjejerna skulle kunna finnas i verkligheten – och gå på min gamla gymnasieskola. Faktum är att det känns som att vara tillbaka på gymnasiet igen.

Cirkeln” utspelar sig i det lilla bruksamhället Engelsfors i Bergslagen, en stad i förfall som människor och affärer flyr från sedan bruket lades ner… och en stad där avståndet till andra dimensioner är mindre. En magisk natt, med en röd fullmåne, så träffas sex väldigt olika tjejer ute i den nedlagda folkparken, ditkallad av okända krafter, för att få veta sitt öde. De är de Utvalda och det är deras uppgift att stoppa en stor ondska – men för att göra det så måste de samarbeta.

Boken inleds med att läsaren får en glimt av bokens Big Bad, likt inledningen i Supernatural och Buffy där varje avsnitt ofta börjar med att vi får följa en tjej/kille/man/kvinna från en alldaglig situation, som att personen ska ta en dusch eller bara gå och hämta något ur sitt skåp i skolan, och sedan, genom mörkläggning och inzoomning på ”offret”, får ett provsmak av vad avsnittets monster har att bjuda på. Ett väldigt smart drag att börja boken med, för när man redan innan vet vilka krafter tjejerna har emot sig, då sitter man på helspänn från och med första sidan och väntar på att det ska hända någon av dem.

Okej, eftersom jag är en riktig besserwisser så fanns det saker som jag hakade upp mig på – men det var små detaljer som är så minimala att de knappt skulle synas i mikroskop (ex. att Minoo räknar andragradsekvationer under första skolveckorna då jag har för mig att de kommer in först i MaB), men inga större irritationsmoment. Om jag inte hittar något att hacka på i en ungdomsbok – då vet man att det är lyckat!

Jag glädjs åt bokens framgångar, för det är den värd, och det ska bli intressant och följa dess framfart – speciellt den i U S and A, då jag tror att det kan skapa ramaskri bland föräldrarna. ”Cirkeln” lär stå med i topp på både New York Times Bestseller List och på American Library Asssociations lista över de böcker som fått flest klagomål från föräldrar. För tänka sig… en ungdomsbok där tonåringarna faktiskt är sexuellt aktiva. Det har väl de aldrig sett där?

Karaktärer: 5
Engagemang: 5
Språk: 5
Spänning: 5
Handling: 5
Summa: 5

Jag tror att det finns minst en tjej som läsarna kommer att identifiera sig lite extra med. För mig så är det Minoo, den duktiga flickan, och Rebecka, den kära flickan, som ligger närmast om hjärtat då jag ser tydliga spår av mig själv i dem. Efter bokens slut så känns alla tjejerna som om de är gamla vänner som jag känt i flera år.

Annonser

2 thoughts on “Cirkeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (2011)

  1. Haha, jag älskar att du tänkte på att andragradsekvationer kom först i Ma B. Truth. Håller med om typ allt i din recension. Jag gillade Rebecca också och blev verkligen ledsen när hon dog. Hon var den mest sympatiska av alla karaktärer.

  2. SPOILERS:Ja, det var hon verkligen och därför trodde jag inte att det skulle hända henne, för det kändes som att hon var en viktig del av handlingen – för att hålla ihop gruppen. Sedan blev jag ledsen för att det splittrade på henne och Gustav. Jag är alltid jättekänslig för när kärlekspar splittras sådär.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s