The Private Lives of Pippa Lee av Rebecca Miller (2008)

Det var länge sedan jag köpte denna bok och lika länge sedan jag påbörjade den. När jag började läsa ”The Private Lives of Pippa Lee” så hade filmen inte kommit ut, så hade jag precis varit på min jungfruresa till London och jag hade ännu inte träffat min pojkvän. Så det är nog förståeligt att jag inte kommer ihåg exakt hur första halvan av boken var.
Varför återupptar jag utläsningen av en bok i mitten när jag inte kommer ihåg början? Jag vet faktiskt inte. Kanske för att jag har en suddig bild av början av boken: jag kommer ihåg vad som berättas. Om 50-åriga Pippas känslor inför att flyttat in i retirement neighbourhood, hennes relation med sina barn, om unga Pippas relation med sin mamma och hennes rebell när hon rymmer hemifrån. Det kommer jag ihåg, men inga detaljer.

Det kan helt enkelt vara så att jag läste ut boken för att få den avslutad, för att jag inte vill ha den stående i bokhyllan med ett bokmärke mitt i och titta anklagande på mig, men inte ville ta mig tid att läsa om den från början. Som om de där stråna som jag kommer ihåg räcker. – Faktiskt så tror jag att de var goda nog.

The Private Lives of Pippa Lee” (ej utgiven på svenska) har egentligen inte särskilt mycket handling. Eller om jag förklarar det såhär: den har en handling, men kapitlena är korta och berättar bara episoder, vilket får mig att känna som att man gör små nedslag i Pippas liv och att det inte finns någon ”kärnhandling” som i de flesta andra böcker. De flesta andra böckers handling kan man förklara med en enkel mening, men här kan man helt enkelt bara säga: ”Den handlar om Pippa”. Vem är Pippa då? Hon är dotter till en pillerknapprande moder som älskar henne för mycket och kväver henne med sina omsorger och sin fixering vid dotterns utseende. Hon är en ung, vilsen tonåring utan ankare som driver omkring i New Yorks bohemliv utan någonstans hon riktigt hör hemma. Hon är hustru till den karismatiska, 30 år äldre författaren Herb Lee och mamma till en mjuk son och en kantig dotter. Hon är en människa som fortfarande känner sig ung i ett område  där alla är äldre och som formar ett band med grannens misslyckade 30-åriga son.

På ett sätt så var boken väldigt mysig. Jag gillade faktiskt upplägget, med de korta nedslagen som mest handlade om en stämning och om Pippas inte helt positiva känsloliv – men jag tror att det är en bok som kommer att blekna snabbt och endast lämna kvar ett suddigt minne av en bekantskap och stämning. Men det var trevlig läsning för stunden.

Språk: 4
Engagemang: 4
Karaktärer: 3
Handling: 3
Spänning: 3
Summa: 3,4

Rebecca Miller har även regisserat filmatiseringen av boken – och jag undrar faktiskt hur filmen lyckats. Jag gillar inte trailern i alla fall. Det är alldeles för mycket fokusering på Pippa och Chris – och en alldeles för romantiserad relation mellan dem. För mig så handlade boken inte om det – det var ju knappt en sidohistoria.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s