Jag och Oscar Wilde (II)

Jag kommer inte att behöva skriva någon recension på ”The Picture of Dorian Gray” då detta är det andra inlägget om boken… och jag har endast hunnit 50 sidor. Lite småsaker jag har funderat på…

Samtalsteknik:
En sak som jag tycker är intressant när det kommer till samtalstekniken på 1800-talet är att en stor del av handlingen rör sig runt olika karaktärers världssyn och moraliska ståndpunkter. Oftast så är det två vänner som har en diskussion om något: kärlek, skönhet, ungdom, lycka – och har olika synvinklar. Ofta så är en av dem lite mer ironisk och en är lite mer ”känslig” och protesterar högljudt.

Kvinnosyn*:
Ingen stark kvinna har hittils dykt upp i boken, 50 sidor in. De enda kvinnorna som har dykt upp är Aunt Agatha och hennes väninna the Duchess, som båda två är lite utav nidbilden, den skvallriga, högljudda överklassdamen som inte riktigt hänger med i den djupare diskussionen, men ändå ger sin syn på saker. Och just ja, Sir Henrys fru Victoria, beskriven som känslosamt fruntimmer som alltid är förälskad i diverse musiker och som påminner mig lite om Lydia Bennet. Sir Henry nämner dessutom att det endast finns fem kvinnor i hela London som det är värt att prata med och att kvinnor inte har någon koll, men ändå vill bli hörda.

Homoerotik:
Beror det på att jag adderar in en stor del av det jag vet om Oscar Wilde i texten? Att bara för att jag vet att Wilde själv var homosexuell så ser jag på vänskapen mellan Dorian och Sir Henry/Basil som något mer och djupare, eller beror det på att deras relation beskrivs annorlunda än vad vänskapen mellan två män oftast görs i liknande litteratur? Beror det på både Basil och Sir Henrys fokusering på Dorians utseende och oskuldhet eller på Dorians beundran för Sir Henry?
Något är det i alla fall som får mig att märka små små vibrationer mellan Dorian och Sir Henry. De känns som mer än vänner. Det känns som att minst en av dem är sexuellt attraherad av den andra.

(* Jag har blivit hjärntvättad av min lärare i Engelska C, då jag i våras skrev en analyserande uppsats om postkolonialism och feminism i ”Jane Eyre”, där en av grundpunkterna var att man skulle se hur kvinnor porträtteras. Sedan dess har jag inte kunnat läsa en bok från 1800-talet utan att tänka på det.)

Annonser

2 thoughts on “Jag och Oscar Wilde (II)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s