To Kill a Mockingbird av Harper Lee

Det finns nutida klassiker som man bara måste läsa (ni får gärna tipsa!) och jag, samt alla personer bakom ”books to read before graduation”-listorna, har alltid räknat ”To Kill a Mockingbird” till dessa.

Jag gissar att de flesta där ute har läst – eller hört talas om – boken tidigare, men jag tar ändå en snabb recap. ”To Kill a Mockingbird” (”Dödsynden” på svenska) av Harper Lee utgavs 1960 och handlar om den lilla sydstatsflickan Scout och hennes uppväxt i en liten sydstatsstad under 1930-talet. Scout, eller Jean Louise Finch som hon egentligen heter, bor tillsammans med sin storebror Jem och sin pappa, änkemannen och advokaten Atticus, i Maycomb, Alabama. Maycomb har varit befolkat av samma familjer i flera generationer och det är en stad med stora klassklyftor, hårt slaget efter börskraschen, där inbördeskriget ännu är i friskt minne och där rasskillnaderna och diskrimineringen dominerar. När Atticus får i uppgift att försvara en svart man så förändras både Scout och Jems syn på sin hemstad och världen.

Jag har flera gånger nämnt att jag är språkblind. Jag märker oftast mer av handlingen än av språket (såvida det inte är hemskt mediokert), men det finns undantag. De där böckrna som lyckas fånga en – trots att ingenting ännu har hänt. De där böckerna, exempelvis ”American Wife”, som får en att tänka att ‘den här boken, den kommer jag att älska’ redan efter en sida. Behöver jag nämna att ”To Kill a Mockingbird” var en sådan bok?

Vi har det klarsynta perspektivet av en flicka, som trots att hon inte förstår allt omkring henne ändå lyckas visa flera dimensioner av stadens värld. Vi har en flicka som har fått vara fri, som har fått förklaringar istället för förmaningar, som plötsligt måste försöka passa in i ”den tysta, fina flickan”-mallen. Vi har orättvisornas USA, där svarta sågs som lägre stående varelser och inte hade samma rättigheter – trots att de var medborgar i en demokrati där alla ska vara likar. Vi har de stora mysterierna i ett barns ögon: varför och hur? Vi har hela känsloregistret.

Jag hann med att sita och skratta, att koka av ilska och till och med att gråta en skvätt. Jag hann än en gång bli häpen över alla orättvisorna i vår värld och folks sätt att behandla varandra på (vilket är särskilt aktuellt nu, i och med förra söndagens val) och jag hann med att älska de få starka personer som vågar stå upp mot dessa orättvisor.

Jag förstår varför ”To Kill a Mockingbird” är en klassiker för den är tidlös. Det skulle lika gärna kunna handla om en orättvisa i vår tid, långt ifrån Södern och Depressionen. Det är väl bara att se på vårt samhälle idag och hur vi gör skillnad på olika medborgare och olika samhällsgrupper. Fördomar finns fortfarande och det finns fortfarande folk som står emot dem och dessa människor får fortfarande finna sig i att bli ifrågasatta och hånade av folk som inte vet bättre själv.

Tycker jag att alla bör läsa ”To Kill a Mockingbird”? Ja, det tycker jag. För att det är en fantastisk bok och för att alla borde få sina ögon öppnade.

Språk: 5
Handling: 5
Engangemang: 5

Porträtt: 5
Summa: 5

(Till sist: Under min läsning så funderade jag så det knakade över vad boken heter på svenska. Först så kom jag att tänka på ”Törnfåglarna”, men insåg sen att det är helt fel. Jag tror att jag blev insnöad på fågelvinklingen).
Annonser

7 thoughts on “To Kill a Mockingbird av Harper Lee

  1. Jag ska läsa den här så snart jag läst klart det andra jag håller på med som bäst. Skönt att läsa att du är så nöjd, då blir jag genast lite mer motiverad 🙂 Den heter Döddsynden på svenska btw.

  2. Jag hade egentligen inte så höga förväntningar, för jag visste inte ens vad boken handlade om. Har bara hört att den är läsvärd och klassiker, så det var därför jag köpte den. Men jag blev glatt överraskad, för den var riktigt bra. Och som sagt, aktuell :)Haha, ja, jag vet det nu. Fick ta och googla innan jag skrev inlägget 🙂

  3. Vad har du hört för något negativt om den? Är nyfiken på vad det är de har tyckt var dåligt :)Det tog ett tag innan något började hända, men jag tyckte att den var så mysig fram tills dess att det inte gjorde något.

  4. Jag hade en klasskompis i min Engelska CAE-grupp på gymnasiet som läste den (man skulle göra ett arbete om en bok) och som tyckte att den var seg. Å andra sidan har vi aldrig gillat samma sorts böcker, så jag tog det med en nypa salt. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s