The Tenth Circle av Jodi Picoult

Det är ironiskt att bara 2 dagar efter att jag sagt att Jodi Picoult alltid följer samma mönster – då bryter hon det.

The Tenth Circle” handlar om familjen Stone, bestående av serietecknaren och hemmapappan Daniel med ett hemligt förflutet i Alaskas vildmarker, collegeprofessorn och otrogna mamman Laura och 14-åriga Trixie, high schoolstudent som precis har gjort slut med sin pojkvän Jason Underhill. Alla i den lilla staden vet hur ledsen Trixie blev när Jason gjorde slut med henne och alla vet hur mycket hon älskar honom – och vem skulle inte det. Sistaårselev, stadens hockeystjärna och snygg. Vem skulle säga nej till det?
Så kommer den dagen då Trixie en kväll kommer hem från en fest, i tårar, och säger att Jason har våldtagit henne. Som superpappa så tar Daniel direkt sin dotters sida, men i alla andras ögon så är situationen annorlunda: Har Trixie verkligen blivit våldtagen? Eller är det bara ett sätt att hämnas på sitt ex, som inte längre vill ha henne?

Till skillnad från de flesta andra Picoult-böcker så innehåller inte ”The Tenth Circle” ingen rättegång, trots att ämnet nästan kräver det. Den har inte heller någon advokat som ger sitt perspektiv av dilemmat. Vi har inte två karaktärer som dras till varandra och upptäcker kärleken och ibland undrar jag om vi ens har ett etiskt dilemma.

Jag kan dela upp boken i två delar. Den första delen, där Trixie är på festen och går igenom kvalen efter vad som hände där. Den delen där vi fortfarande hade ett dilemma och där jag helhjärtat kände för familjen Stone, fastän jag oftast ville ruska om Trixie och säga åt henne att hon är dum, så dum.
Sedan så kom den andra delen, där hela ”etiskt rätt eller fel?”-synvinkeln och ploten försvann. Det borde ha varit här som rättegången kom in, men istället så släpptes allting och det började istället bli mer utav en mordutredning och flera utspridda handlingar – och det var där boken tappade mig. Så länge den handlade om våldtäkten, hur samhället såg på det hela och allting kring den så var jag med, men det kändes som att boken blev för spretig i slutet och inte lika fint sammanbunden och äkta som Picoults böcker brukar vara.

Under hela boken satt jag och oroade mig för twisten i slutet på denna bok. Jag var livrädd att det skulle visa sig att det chockerande avslöjandet i slutet skulle vara att Trixie inte alls blev våldtagen utan visst hittade på. Det skulle bara vara så fel och oschysst. När man har en bok som behandlar ämnet våldtagen av en närstående, våldtagen av någon man sagt ”ja” till vid tidigare tillfällen, så kan man ju inte bara ha ett sådant slut. Särskilt inte att det är ett stort problem, att det fortfarande finns de i vårt samhälle som har svårt att tro att man kan bli våldtagen av någon man älskar – eller någon man har gått med på att ha sex med vid tidigare tillfällen. Varför inte utnyttja tillfället i sådana fall och visa att det visst går? Särskilt som hela Trixies hemstad verkar tillhöra den där trångsynta gruppen.
Nu ska jag inte avslöja vad bokens twist egentligen var, men jag kan säga att det var inget chockerande avslöjande då jag hade vetat vad twisten var redan 70-80 sidor tidigare.

Det fanns dock saker som jag gillade med boken, det var inte bara dåligt. Jag gillade Daniels serieteckningar som var inkluderade här och där i kapitlen och som speglade vad han kände och vad som hände. Jag gillar även alla referenser till ”Dante’s Inferno” . Karaktären Laura håller i en collegekurs om Dante och de olika nivåerna av helvete som finns med i romanen – och bokens titel är även den en referens, till the tenth circle of hell (i ”Dante’s Inferno” så finns det bara nio, men i ”The Tenth Circle” upptäcker de en tionde).

Personligen så tycker jag att boken hade behövt lite mer strukturering och en bättre sammanknytning. Som det var nu så fanns det så många sidospår att andra saker helt glömdes bort och lämnades som lösa trådar. Till exempel det faktum att ingen under bokens gång ens säger till Trixie (eller till varandra, som två oroade föräldrar) at de inte tycker att det är okej att hon dricker. Som att ingen av de vuxna ens funderar på att Zephyr är ett dåligt inflytande då hon försöker pusha sin kompis att ha sex och försöker få henne att delta i lekar som går ut på att tjejer ska suga av så många killar som möjligt. Som sagt: lösa trådar.

Till bokens försvar så kan min irritation även berott på att detta var den femte boken jag läste på fem dagar, så det kan ha blivit lite för mycket på för kort tid vilket kan ha lett till att jag blivit mer kritisk.

Engagemang: 2
Porträtt: 2
Handling: 2
Spänning: 2
Språk: 3
Summa: 2,2
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s